Det finns saker som är både härliga och skrämmande samtidigt. Kärlek är en sån sak. Att ta steget att våga älska någon och att våga bli älskad. Det är kanske en av de härligaste sakerna i världen. Samtidigt är det en av de mest skrämmande och utelämnande. Att våga bli älskad är att ju också att utsätta sig för risken att bli sårad.

En annan sak som är både härlig och skrämmande är förtroenden. Både att få förtroende och att ge det. Den som ger ett förtroende ger sin tillit till någon annan. Den som får förtroende blir litad på. Det är också underbart. Att veta att någon litar på dig. Men det kan också vara skrämmande att bära någons tillit, att veta att du har någons förtroende att förvalta. 

Sällan har vi hört så mycket om förtroende, och misstroende, i media. Regeringskris väcker frågan om vem vi har förtroende för, vem vi lägger vår tillit till, och vem som bär skulden för att ett förtroende inte längre finns.

På söndag firar kyrkan Apostladagen som bär temat ”Sänd mig”. Ett tema som är menat att påminna oss om att Gud har förtroende för oss. Gud lägger sin plan för världen i våra händer oss ger oss den att förvalta. Varje människa är inbjuden att upptäcka och förvalta den uppgift som Gud sänder ut henne med.

Du har fått förtroende av Gud. Du har en uppgift, en kallelse, som Gud gett just dig. Det kan ha med till exempel arbete, familj eller ett intresse att göra. Vilken din uppgift, eller kallelse, är får du upptäcka tillsammans med Gud. (Om du vill ha ett tips var du kan börja leta så föreslår jag att du börjar med att utforska vad som är din längtan.) Det finns lika många kallelser som människor men gemensamt för dem alla är att Gud ger oss förtroendet att förvalta den. 

Gud har satt sin tillit till dig, till mig och till alla människor att förvalta den värld som vi lever i. Vi har fått det förtroendet av Gud. Det är alldeles underbart och helt makalöst att Gud visar förtroende för oss på det sättet, men det kan också kännas skrämmande. Tänk om vi inte klarar av att förvalta den uppgift som vi fått? Jag är varken statsvetare eller politiker så jag förstår inte mycket om regeringskriser eller missförtroendevoteringar. Det jag däremot vet, är att Gud inte möter oss med misstroendevoteringar om vi misslyckas med att leva upp till det förtroende vi fått. I det förtroende som vi får av Gud behövs inga talmansrundor eller extraval. Där möts vi av Guds oändliga nåd och förlåtelse och får försöka på nytt, om och om igen.

Johan Garde, präst