Jag hade radion på i bilen och lyssnade på när Armand Duplantis tog OS-guld för några veckor sedan. Kommentatorerna jublade och jag satt spänt och lyssnade när han försökte bättra på sitt eget världsrekord. Oj vad jag hoppades, men det blev inte så, inte då i alla fall.
Jag har alltid gillat OS. När jag var yngre och hälsade på farmor och farfar var både sommar-OS och vinter-OS aktuellt. Tvn stod på. På somrarna i farmor och farfars sommarstuga var sommar-OS en av få anledningar till att tv:n plockades fram. Även om farmor och farfar hade sina favoritsporter att följa, var de ändå öppna för att kolla på de flesta sporterna. Som fotbollstokig så ville jag såklart ofta kolla på vårt duktiga landslag, vilket det alltid fanns plats för. Jag tror en av anledningarna till att jag gillar OS så mycket – mer än att jag alltid tyckt om idrott och sport – är att OS samlar människor från nästan hela världen. Öppenhet är för mig en känsla som präglat OS. Jag vet att det dock är långt från hela sanningen.
Visst är det svårt det där med öppenhet! I en av berättelserna i Bibeln möter Jesus en man som är döv och nästan stum. Jesus gör så att mannen kan både höra och börjar att tala, när har gör det så använder han ordet Effata som betyder ”öppna dig”. Texten är för mig en påminnelse om att jag måste öppna mig för att lyssna både inåt och utåt. Öppenhet är en fin balans mellan att våga prova nytt och våga omvärdera och samtidigt våga säga ifrån när gränser korsas eller övertramp görs.
Jag kan ofta komma på mig själv med att tänka för snävt, fastna i mina fördomar. Men då är jag välsignad med människor som kan påminna mig om att jag måste våga öppna mig för det som är annorlunda. Men jag är också välsignad med människor omkring mig som kan bekräfta när det är okej att säga stopp. Öppenhet är en fin balans som kan vara svår att finna. Vi kan vara vårt största hinder för att våga öppna våra ögon och öron för det som vi uppfattar som annorlunda.
Men vi får påminna oss själva om Jesus och den väg han visar. För Jesus öppnar upp för dem som som annars befinner sig utanför på det sättet ger han nya perspektiv. Men Jesus ryter också ifrån när han tycker att människor kliver över gränser eller gör saker av gammal vana.
Även om jag idag vet de olympiska spelen är mer än den öppenhet jag tidigare sätt från tv soffan. Att det även där finns så mycket att arbeta vidare me, så togs ett steg genom att samtalet kring psykisk ohälsa i år öppnades upp genom den amerikanske gymnasten Simone Biles och den svenske cyklisten Jenny Rissved. De vågade öppna upp och prata om pressen och den psykiska ohälsan. Och världen stannade upp och lyssnade.
Öppenhet är att våga, det kan vara att våga prova nya tankesätt, att våga vara i nya sammanhang, våga prata om det som känns tabu. Det är inte alltid enkelt, men alltid givande: vem vet vad vi kan lära oss om vi vågar.
Lämna ett svar