Hur ska det gå?
Jag står inför något nytt i mitt liv. Jag ska börja på en ny tjänst. I det ligger många känslor. Det känns spännande, utmanande och roligt. Men det känns också lite läskigt och skrämmande. Det innebär helt nya arbetsuppgifter. Sådant jag inte gjort förut. Ansvar jag inte burit tidigare. Tänk om det inte blir bra? Tänk om jag misslyckas med det som anförtrotts mig?
På söndag firar kyrkan pingstdagen. Den dag då den heliga Anden kommer till lärjungarna efter det att Jesus har stigit upp till Fadern, det som vi firar vid Kristi himmelsfärd. Berättelser om vad som hände med lärjungarna på pingstdagen är något av det mest häpnadsväckande i hela den bibliska historien. Dånet av en stormvind fyller rummet där de är samlade, Anden kommer till dem som eldslågor och de börjar förkunna på alla möjliga språk. Helt makalöst men jag tycker ändå inte att det är det häftigaste gällande pingsten. Det häftigaste, vackraste och mest spektakulära med pingsten är förändringen som sker hos lärjungarna.
Innan påskens händelser, när lärjungarna går runt med Jesus så möter vi i dem en grupp av alldeles vanliga människor. De förstår inte allting, de verkar inte lyssna ordentligt, de är alldeles för självsäkra ibland och tvivlande ibland. Under påsken överger de Jesus när han blir tillfångatagen, Petrus förnekar honom och efter att Jesu död gömmer lärjungarna sig i rädsla. När Jesus väl visar sig för dem får vi läsa om hur de tvivlar och att de trots att de såg honom hade svårt att tro. Det är svårt att se hur de ska kunna åstadkomma stordåd.
Så kommer pingstdagen och plötsligt sker någonting. Efter att Anden kommit till lärjungarna så är de förändrade. De vågar göra det som är deras uppdrag och de vågar lita på att Guds Ande stärker dem och ger dem kraft att klara av det. Från att ha gömt sig så går de nu ut och utstår både förföljelse och lidande för evangeliets skull. Pingstdagen förändrar dem. Anden ger dem vad de behöver för att gör det som de är kallade till. Så förändras världen för alltid genom dem.
Det ger mig hopp. Hopp inför det nya som jag står inför, för samma Ande som kom till lärjungarna på pingstdagen, finns i dig och mig. När vi står inför något nytt, spännande och läskigt, när vi tvivlar på oss själva, så får vi påminna oss om det. Guds Ande är med oss, lever i oss och hjälper oss att göra det som Gud kallar oss till. Vi kanske inte hör något dån eller ser någon eldslåga, men samma Andens eld som brann i dem brinner också i oss.
någonstans ovanför regnbågens färger möts vi igen 
himlen behövde en ängel 
Lämna ett svar