Till innehåll på sidan
Andreas Sundström, präst

Inte Guds bästa barn



Att benämna sig som ”inte Guds bästa barn” är kanske ett bekant uttryck. Jag har fått höra det många gånger. Vanligen som ett skämtsamt svar när någon hör att jag är kristen eller att jag arbetar som präst. Det har dykt upp från medpassagerare på tåget, studiekamrater, grannar och vänner, och förvånade nog från ett av mina befäl när jag gjorde min värnplikt.

Jag minns hur jag stod där i uniform och lämnade rapport efter att jag akut fått hjälpa en annan värnpliktig som blivit sjuk. Befälet sa lite besvärat: ”Ja, det märks att du är kristen. Själv är jag ju inte direkt Guds bästa barn”.

Det är blandat uttryck med något skämtsamt och nedlåtande över sig. Att man inte uppfyller den där bilden av kristna som trista och tråkiga människor. Men också något skyldigt och skuldtyngt. Att man inte uppfyller de krav som krävs för att kalla sig kristen. Det var så jag upplevde att mitt befäl menade där och då med sitt ”inte Guds bästa barn”. Att han inte förmådde allt det där ”religiösa”.

I söndagens evangelium berättas det om hur en romersk officer kom till Jesus för att söka hjälp för sin sjuka tjänare. Jesus frågade: ”Skall jag då komma och bota honom?”. En synnerligen laddad fråga då religiösa och sociala förväntningar gjorde det olämpligt för Jesus att besöka en utomstående som inte tillhörde det egna folket och den egna tron.

Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord så blir pojken frisk”. Ett svar som på många sätt liknar vår tids ”inte Guds bästa barn”, men med en övertygelse och bön om hjälp helt oavsett den egna förmågan eller tillhörigheten.

Officerens svar lyfte Jesus förvånat upp som det främsta exempel på tro han varit med om. En tro starkare än vad han sett hos sina egna lärjungar och det egna folket. Jesus talade sedan om att andra utöver det egna folket har en plats i himmelriket, vilket för många var en kontroversiell sak att säga. Jesus bekräftade avslutningsvis officerens tro med ett ”det skall ske”, och texten berättar att tjänaren just då blev frisk.

Detta är en text som påminner oss om att den kristna tron aldrig handlar om förmågan att vara Guds bästa barn. Det centrala i Jesu undervisning i Bibeln är inte etiken, moralen och det dubbla kärleksbudet, även om den också har sin plats. Det viktigaste och svåraste Jesus predikade var hans undervisning om vem han själv är. Guds Son. Den delen av hans undervisning som säger ”Tro på Gud, och tro på mig. I min Faders hus finns många rum”.

Jag kan 20 år efter min rapport till mitt befäl fortfarande känna att mitt svar på hans ” Själv är jag ju inte direkt Guds bästa barn” måste varit något av Guds ingivelse. Jag svarade: ”Det är inte jag heller. Det räcker att tro”. Han såg lättad ut.Ofta behöver jag påminna mig själv om det. Det räcker med att tro på Jesus.

Vi ber:
Herre Jesus, du som gett allt för mig.
När jag tvivlar, ge mig tro.
Tack för att jag får vara din.
Amen.

Kommentarer

Ett svar till ”Inte Guds bästa barn”

  1. Profilbild för Maria
    Maria

    Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.