De finaste gåvorna i livet är inte de ekonomiskt dyra, utan de som är uttryck för kärlek och omsorg. Det blir tydligt när någon som inte har så gott ställt, ändå tar av sina små resurser för att ge något till någon annan.

Jag har vid mer än ett tillfälle fått gåvor av mina barn och andras, där de glädjestrålande och stolt räcker över ett alster de själva har tillverkat. Det är inte alster värda miljoner på konstmarknaden, men de är ovärderliga för mig.

Det vi gör, och i vilken anda vi gör det, har stor betydelse. Det är tydligt i Jesus lära. Den fattiga änkan med kopparslantarna, i Lukasevangeliet, är ett exempel. Hon gav inte mycket i pengavärde, men hon gav ändå mer, för hon gav nästan allt hon hade. Den fattiga änkan som gav sina kopparslantar visar att det inte är mängden eller värdet av det vi ger som räknas, utan hjärtat och intentionen bakom gåvan.

Det är en påminnelse om att även små handlingar av generositet och kärlek har stor betydelse. Gåvor som ges med kärlek och omtanke är ovärderliga, oavsett deras materiella värde. Det är handlingen och känslan bakom gåvan som gör den så speciell.

Det var och en av oss ger och gör med goda intentioner, i det godas namn, om så bara ge någon ett glas kranvatten, kommer också få skörda rikligt.

I C.S. Lewis bokserie om Narnia förekommer en scen i slutet av sista boken, där en soldat från fiendesidan blir välkomnad till Aslans rike. Den unge soldaten blir förvånad att han som fiende välkomnas. Aslan förklarar att allt gott som denne har gjort, har han gjort för Aslan för att inget gott kan komma från hans egen herre, som är ond. Och soldaten får nu skörda det goda som han tidigare har sått.

Vi får alltså skörda samma sort som vi sår. Sår vi hat och splittring är det frukten av detta vi får skörda, liksom den som sår kärlek och enhet, får skörda frukten av detta.

Läs fler texter om 5e söndagen efter Trettondagen
Läs fler texter av Katrin Söderlind