Tänk att det är så mycket tvivel som kommer mot oss när vi talar om uppståndelsens vittnen. Borde det inte vara det starka hoppet som betonas?
Jesus möter de som har tappat hopp och tro. Mitt i förtvivlan går den uppståndne till mötes. Det som uppfattas som svagt och slaget blir till utgångspunkten för Kristi möte med människan själv. I Johannesevangeliet kan vi läsa om Tomas. En av Jesus lärjungar som inte var med när de övriga mötte den uppståndne. Så står han där ensam om att inte kunna tro. Han vill se och känna. Tänk att orden ta och se är så synonymt med att förstå – ”begripa” och ”inse”. Han fattar inte de andras tro.
Bibeln kallar inte Tomas för tvivlare. Det är vi som gör det. På något sätt är han ett föredöme. Källkritisk och står emot grupptryck. Däremot beskriver Bibeln tvivel hos lärjungarna när Jesus ger missionsbefallningen. Där är det fler som betvivlar. Ett ord som har med dubbelhet eller tvehågsenhet att göra.
Jesus ger alla, oavsett tvivel, uppdraget att döpa, undervisa och förkunna. Han lovar att alltid vara med. Tomas betyder tvilling. Den i dubbel uppsättning. Jag kan känna igen mig i Tomas. Kanske kan jag vara hans dubblett och han min. De andra tror, har sett och begripit. Jag är nästan helt ensam. Inte riktigt ensam, för Tomas är som jag.
Bland frågorna och tvivlen finns förväntningar eller förhoppningar på svar, önskan om en tro till det som inte går att förstå. Där möter Jesus. Innanför stängda och låsta dörrar hälsar den uppståndne med Fred. På något sätt möter han innanför lås och bom. Tomas blir inte dömd för sin oförmåga till tro. Han blir mött i sin förtvivlan att inte kunna tro. I våra hjärtan är det nog ofta lika tillbommat och låst som den fysiska dörren med lärjungarna. Jag vill tro att Jesus möter oss i vårt hjärtas tillstängdhet. Där i vetenskapsteorier och källkritik står han. Inte bland skuggorna där jag vill gömma mig, utan i ljuset och förklaringen. Han säger inte åt mig att sluta tänka. Han möter i fascinationen över livets gåtor och sökandet efter mening.
I berättelsen om Tomas säger Jesus ”Tvivla inte, utan tro!” En tveksam översättning skulle jag vilja säga. I den ursprungliga, grekiska texten är det tydligt att Jesus säger åt honom vem han ska vara, inte vad han ska göra. ”Var inte en otroende, utan en troende!” Betoningen ligger på vad Tomas är och inte vad han inte förmår eller klarar av.
Jag tror att Jesus säger till oss idag; ”Var inte kvar i förtvivlan, utan låt mig vara med dig!” Så är jag inte riktigt ensam. Tomas är som jag. Och Jesus är med oss. Påskens vittnen är att inte behöva vara ensam.
Lämna ett svar