Till innehåll på sidan
Magdalena Wernefeldt

Den vi törs lita på

1022292

Ibland tackar jag Gud för alla goda ”dagisfröknar” jag mött, för människor som engagerar sig i barnen, mina och andras, som de har ansvar för, som vet när det är tid att trösta och när det är tid att utmana och uppmuntra, som ser både pratsamma och tysta, tidiga och sena och som försöker skapa möjligheter för varje barn att utvecklas utifrån sina förutsättningar och talanger.

Jag ser dem sjunga, resonera, spela spel, trava iväg på utflykter i ur och skur, torka små barnarumpor och möta barnen i kapprummet med ett välkomnande leende. Jag tänker på dem och på alla andra som i sitt arbete ansvarar för människors säkerhet, växt, läkedom och utveckling, när jag läser bibelns texter om herdar av olika slag.

För herden är ju den som ansvarar för liv, för en grupp och varje enskild individ i den. I ansvaret ligger både att känna varje får och att känna terrängen, veta var det goda betet finns och var de lugna vattnen rinner, där fåren kan få dricka.

Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. (Joh.10:10)

Är det skillnaden mellan en god och en dålig ledare? Vem som bryr sig om de människor som de har ansvar för och vem som sitter på sin plats för egen vinning, för att det ger goda kontakter, för att det är en merit att ha i bagaget, eller för att lönen är hög?

Är det det som avgör vem som är en god och en dålig lärare, präst eller läkare eller varför inte just dagisfröken? Vem som verkligen bryr sig om sina elever, sin församling, sina patienter eller dagisbarn? Det kan ibland, särskilt i kvällspressens feta rubriker, tyckas som om vi har för många lejda herdar bland dem som har i uppgift att svara för människors och samhällets välbefinnande?

Tittar vi lite närmare är det kanske tvärtom så att vi ska glädjas över hur många som faktiskt är djupt engagerade i sitt arbete och i dessa tider av krympande resurser gör ett fantastiskt arbete trots att de lever nära utbrändhetens gränsmarker?

Jag är den gode herden, säger Jesus. Är Jesus kanske som en god dagisfröken, som vill leda oss till de härligaste lekplatserna, som sitter vid vårt bord och hjälper oss skära maten i lagom bitar, som lyssnar och tröstar och sätter plåster på sommarens skrubbsår och som entusiastiskt delar vår förundran över tillvarons alla små upptäckter.

Jag tror det.

Och jag är övertygad om att denna dagisfröken är en sådan som vågar ta sitt ansvar för barnen också när det innebär risker för egen del, vare sig det gäller att kasta sig ut i gatan för att rädda ett barn från att bli överkört eller att våga anmäla att ett barn misshandlas. Den goda dagisfröken gör inga riskkalkyler, utan handlar omedelbart. För barnens skull och för livets. Honom eller henne törs vi lita på – reservationslöst!

Maria Klasson Sundin
Präst och doktorand i religionsfilosofi

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.