-
Övergiven
Den som en gång har blivit övergiven kan ha svårt att hitta ljuset i tillvaron. Det går inte alltid att kämpa sig fram till hopp, ibland måste det komma som en gåva från Gud. Ordet ”övergiven” var laddat för Anton. Han hade upplevt övergivenhet under sitt liv. Det började med när han var liten, när…
-
Att hitta Gud.
Annie låg vaken i sin säng. Hon hade lyckats somna men ganska snart vaknat igen. Hennes tankar snurrade och det var svårt att somna om. Hon hade mött Gud. Gud hade varit så påtagligt nära henne. Hon som aldrig trott på det där med Gud. Hon som alltid avfärdat det där som religiösa människor höll…
-
Tankar i midsommartid
Naturen är så vacker i midsommartid, tänkte Josefin. Mitt i allt detta satt hon själv och kände sig trasig. Gud har skapat så mycket fantastiskt, blommorna, träden, molnen, friden. Och så hon själv. Det var samma skapare som gjort alltihop. Josefin hade inte tänkt på det tidigare för hon hade under så lång tid tänkt…
-
Rör vid min själ
Ibland kan det hända att strofer ur någon låt bara kommer upp i mitt huvud utan att jag egentligen vet varför. De senaste dagarna har jag hört denna strof i mitt huvud ”Rör vid min själ mitt tysta hjärta ropar”. Jag minns hur en ung tjej sjöng denna sång på ett så vackert och sårbart sätt på en begravning…
-
Edit och åsnan
Edit hade många gånger tänkt att hon ville vara den där människan som kom med ljuset till människor. Åtminstone med ljusglimtar. Hon såg så mycket hopplöshet och mörker i världen. Det behövdes ljusglimtar. Hon ville vara som åsnan som Jesus fick rida på, när han red in i Jerusalem. Nu så där när advent började…
-
Medmänniska, motmänniska – och bara människa
Hon hade trevande gått in genom porten till kyrkan och slunkit ner i en av bänkarna. Den här kyrkan hade hon aldrig besökt. Hennes blick flyttade sig varsamt runt i rummet och hon insöp atmosfären. Det var varmt och kyrkan gav en innerlig känsla. Hon hade noterat överskriften för dagens gudstjänst. Den hette ”Medmänniskan.” Hon…
-
Ingen ska behöva bära det ensam
Det hände sig en dag att Jesus kom förbi mig och mina syskon i Betania. Det hade han gjort flera gånger förut och han var som vanligt mycket välkommen. Han var på väg till påskfesten i Jerusalem. Det var lång väg att gå så han behövde en paus, så vi ordnade en måltid. Vi pratade…
-
Guds stjärnor
Jag försökte, mitt under det stressiga december, stanna upp och lägga märke till adventsstjärnor och adventsljusstakar. För att hitta stämningen, för att hitta ”det där”. Man skulle kanske kunna säga att jag omedvetet letat stjärnor i mörkret. Några dagar före jul bjöd församlingen på jullunch. Alla som ville fick komma. Jag satte jag mig framför…
-
Distansens sorg
Jag har en vän som dog för många år sedan. Jag tänker inte på henne varje dag längre, men två gånger i år har jag påmints om henne. Bland annat när jag städade en låda och bestämde mig för att läsa igenom gamla brev från henne och hennes dödsannons. Det är 25 år sedan hon…
-
Hon som inte orkar tacka
Sara satt ihopkrupen i en soffa i mörkret och tänkte i förtvivlan: ”Just nu orkar jag bara inte tacka. Ibland hittar jag inte vad jag ska tacka för. När mörkret obarmhärtigt griper tag om mig och håller min bröstkorg i ett hjärngrepp. När allt jag ser är en dimma utan slut. När hoppet inte finns…
