Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinus var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judéen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovande, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindande honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. (Luk 2:1–14)

Detta är en av de mest kända och genomgripande texter som världen känner. Återberättad miljontals gånger och rikt tolkad genom konsten, litteraturen och i musiken. Berättelsen är återkommande parafraserad och ett vanligt tema som vi kan känna igen i moderna filmer och i nutida historier.

Om hur fredens furste, fridskungen, ja Gud själv, kommer till vår värld. Inte genom makt, inte med livvakter med dragna vapen runt sig. Inte med några skottsäkra västar eller pansarvagnar i släptåg, och inte heller med några firande mingelpartyn till sin egen ära. Maktfullkomligheten söker som förväntat Gud högst upp i hierarkierna, i strålkastarljusen eller bland de många sedelbuntarna.

Men, där vi inte anar det, det är där glädjen spricker fram. En glädje för alla. Gud kommer till oss i all enkelhet. Helt värnlös och oskyddad i ett litet ömtåligt spädbarn som får sin första sovplats i djurens mat-tråg, i ett oansenligt stall, långt bort i utkanten av en liten by. Detta är vår Gud – Alltings skapare. Livets ursprung och mål. I stallets foderhållare ligger Gud som behöver dig och mig. Gud behöver vår välvilja, omtanke och kärlek. Därför världen behöver det – och världen ska räddas.

”Var inte rädda!” Det är det första budskapet som sägs efter att Kristus kommit till jorden. ”Var inte rädda” Det behöver sägas – därför vi människor är ju så rädda, rädda för allt möjligt. När kärleken bryter igenom då kan vi också lätt bli skrämda, särskilt om vi har svårt att ta in värme och omtanke. I julens skeende blir något nytt och annorlunda möjligt. Fredens möjligheter bryter in. Gud som kommer med befrielse är här – alldeles nära dig på ett så enkelt och mänskligt sätt att vi kanske först inte märker det? Men nu har det skett – för hela världens skull. Kristus till jorden är kommen!

Bön för dagen:

Gud, tack för att du kommer oss till mötes. Tack för att du blir människa för att på djupet kunna dela det vi var och en känner. Låt oss ta emot dig med öppna armar och sinnen och hjälp oss att förvandlas genom din gåva, din kärlek och tillit. Tack för att du möter, räddar och lägger ditt liv i våra händer. Tack för att du kommer med fredens budskap till vår värld och med fridens budskap till våra inre. Amen. 

Jag önskar er alla en god fortsättning på julen med frid och fred till er alla och till hela vår jord!