År: 2025
-
Kakmonster eller människa?
När jag var liten fanns ett barnprogram med en figur som hette Kakmonstret. Monstret älskade kakor och skydde inga medel för att komma åt varenda godsak i närheten för att trycka i sig alltihop helt själv. Glupskt bevakade monstret sina skatter och vägrade att dela med sig. Ibland har jag[…]
-
Barmhärtighetens ljus lyser i vårt inre
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. (Joh 14:27) I många kyrkor brinner det alltid ett ljus på altaret. Det symboliserar att Kristus är stadigt närvarande när allt runt omkring är[…]
-
Att tro är som att så
En bonde strödde med kärlek sina korn över fälten, hon vattnade och bad om tillräcklig värme. Sedan gick hon hem och vilade. Hon såg aldrig hur det grodde och växte, hur livet tog fart, och hon fick aldrig veta hur det gick till och vad som egentligen hände. Så är[…]
-
Ljuset får fäste i våra innersta
Vi satt på golvet i det vackra lilla kapellet, trettio konfirmander och några ledare. Det var lite trångt men rummet gav frid och ro. Det var sent och vi skulle har kvällsandakt en av de sista kvällarna på konfirmandlägret. Stearinljusen brann stillsamt som enda belysning i det gamla 1800-talskapellet. Tystnaden[…]
-
Kärleken i lyssnandet
Första gången jag skulle besöka en präst för enskild själavård var jag skeptisk. Vad skulle detta vara bra för? ”Jag är ju så bra på att grubbla och tänka helt på egen hand, varför ska jag sitta här och göra det tillsammans med en annan människa?”, tänkte jag. Mina motstånd[…]
-
Allt rör sig!
Jag tycker det är problematiskt att allt rör sig, att livets förändring är pågående. Jag har ibland så svårt att acceptera det, även när det handlar om förändring som kanske är till det bättre, som leder till att något annorlunda kommer in i mitt liv och räcker nya möjligheter. Jag[…]