Första gången jag skulle besöka en präst för enskild själavård var jag skeptisk. Vad skulle detta vara bra för? ”Jag är ju så bra på att grubbla och tänka helt på egen hand, varför ska jag sitta här och göra det tillsammans med en annan människa?”, tänkte jag. Mina motstånd var starka. Ändå så styrde mina fötter mig till mötet med själavårdaren. Mitt omedvetna kanske förstod mer om mina verkliga behov än vad jag själv ville inse?

När jag berättade för prästen om det jag redan visste så väl och hade tänkt på så många gånger och ältat fram och tillbaka, så hörde jag plötsligt mig själv på ett helt nytt sätt. I relationen till en annan, i prästens blick och vänliga uppsyn, hörde jag mina ord och de fick helt ny innebörd. Kärleken jag såg i min själasörjares blick öppnade en ny värld.

Att bli buren i en själavårdande relation kan ge kontakt med djupen inom oss och bidra till en förändrad relation med oss själva, till våra val och möjligheter. För mig fick det stor betydelse för hur jag tänker om Gud, min gudsrelation, relationen till mig själv och till andra – ja till hela skapelsen och min plats i världen som en människa likt alla andra med okränkbart människovärde.

Kärleken som vi kan släppa fram genom att se varandra, lyssna till vad som sägs – inte bara det som hörs – kan vara djupt väsentligt. Det är en av mänsklighetens rikaste gåvor detta att lyssna, att mötas och få fördjupad kontakt genom att vi också vågar visa vår sårbarhet. Jag tänker till exempel på Nikodemus som beskrivs i Bibeln – hur han en natt, i skydd av mörkret, söker sig till Jesus för att få tala om det viktigaste – om livets djup och om mening. Eller på Sackaios som hade handlat fel och skämdes. Hur Jesus bryter skammen med sitt tillrop: Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem. Jesus möter med respekt och ser djupare och bakom. Jesus närhet och kärlek liksom smälter bort skammen, upprättar och öppnar för ansvarstagande. Det finns nya möjligheter att leva och att bli sann och äkta. Att bli sedd, mött och respekterad – så som Jesus gör i möten – det är så omdanande och kan ge nya vägar till liv.

Jag tänker idag på kyrkans rika själavårdstradition och för möjligheten till samtal – på djupen, bredden och höjden. Tystnadsplikten som finns där som ett viktigt skydd och som skapar trygghet som ger möjlighet för många att överhuvudtaget öppna sig i relationen och börja tala om det viktigaste, för att kunna börja en utvecklingsresa – ett andligt fördjupande som kan skapa nya vägar till liv och mening.

Bön för dagen

Tack Gud för kärleksfullt lyssnande. Tack för att din kärlek omsluter oss alla – med allt det vi vill dela, allt det vi vill undersöka och fördjupa i våra liv. Tack för andlig växt och mognad. Kom till oss med trygghet, värme och mod och hjälp oss, var och en, att både kunna lyssna till våra egna inre, till dig, och att kunna lyssna till varandra. Amen