Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. (Joh 14:27)
I många kyrkor brinner det alltid ett ljus på altaret. Det symboliserar att Kristus är stadigt närvarande när allt runt omkring är föränderligt, skiftar och växlar. Detta barmhärtighetens ljus är också tänt i våra inre. Vi har en sann vän i Kristus – en vän som det går att prata med, en vän som vill väl och som inte sviker när dagarna mörknar. Då är Kristus nära med sitt ljus som får lysa ännu starkare inifrån vårt väsens centrum. Kristus kommer med frid när vi fastnar i mörkret.
Barmhärtighet betyder ungefär orubblig kärlek. Det är stort att vi får leva i denna gudomliga kärlek och det är en gåva som förpliktigar. I Bibeln uttrycks flera barmhärtighetsgärningar som världen behöver: mätta hungrande, ge dryck åt törstande, klä de nakna, ge härbärge åt hemlösa och besöka sjuka och fångna.
Hur kan jag bidra utan att det förgör mig? Jag vill vara en del i uppdraget att sprida frid och mod. Ingen av oss klarar detta på egen hand, vi behöver varandra för att ge och ta emot barmhärtighet. Kristus är en vän för oss alla dagar, och när dagarna mörknar alltmer är barmhärtighetens tecken särskilt centralt. Låt oss öppna våra inre för den orubbliga kärleken så att vi frimodigt, utifrån våra olika uppdrag och så gott vi kan, tillsammans kan möta omvärldens behov av frid.
Lämna ett svar