Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Luk 15:20
Tänk att plötsligt bli överrumplad av en kyss? Så förfärligt hemskt och utsatt. Eller alldeles… alldeles underbart? Allt beror ju på sammanhang.
Att komma ut ur en svår ensamhet och instängdhet, där det själsliga mörkret i smyg har erövrat bit för bit, är besvärligt och motigt. När ljusglimtar faller in är det inte lätt för den skygge att ta dem tillvara. Det kan ibland vara klokt för ett bränt barn att sky elden, men det är sällan klokt för den kärlekstörstande att bygga för höga murar.
Jag vill bygga barrikader, inte högre än att det går att hoppa över dem med visst besvär, men det får inte vara allt för svårt. Så att den medlidsamme kan springa emot mig med omfamningar och kyssar.
Kommentera det här inlägget