Om ni får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. 1 Pet 5:10
Vaknade tidigt och väntade på upprättelse. Upprättelsen verkade utebli så jag fick rätta upp mig själv. Långsamt satte jag igång kroppen, sträckte och mornade, gäspade och suckade.
Den gamla devisen att le mot spegelbilden funkar sådär – fullt upp med att hantera ironin i badrumbelysningen. Varför finns det speglar i sådant ljus?
Ordet fasthet ska jag ta fasta på idag. Fasthet i att försöka vara kärleksfull mot mig själv och inte så sträng. Långsamt övar jag på att släppa in nåden i min kropp. Kristus bär idag med. Varför har jag så svårt att lita på det? Jag spänner mig som om min kropp är rädd.
Kristus är här med upprättelse, stöd och hjälper oss att stå fasta. Jag smakar på orden. Jag tror på dem. Jag vill också fysiskt leva dem.
Kommentera det här inlägget