Plötsligt är en medelålders… Det märker man på att de existentiella frågorna dyker upp mer och mer.
Vad sätter jag verkligt värde på? Vad har jag för egentlig uppgift här i livet? Hur vill jag vara som människa? Vad vill jag ge mitt stöd till? Vad är jag beredd att avstå ifrån? Vad är förhandlingsbart? Och vad är absolut inte det?
Fixeringen kring allt det som jag kan avmattas till förmån för funderingarna på vad jag djupast sett vill.
Kanske är alla dessa frågor ett steg mot att få ihop alla tankar med det levda livet? Drivkraften när solen står som högst handlar om att bli sannare.
Vilken livsglädje det innebär när vi kan stå på oss och våga sluta med gammalt groll. Friheten görs tillgänglig när vi prioriterar mera. Det är tid att öppna för dem vi kan vara och vad vi kan göra i den tid som räcks oss.
Kommentera det här inlägget