Våren bär på hoppet om det nya

Men så ser jag hur en liten strimma vårljus skiner in genom ett hål i persiennen. Den lilla försiktiga ljusstrålen rör vid min arm. Denna knappt märkbara händelse blir omvälvande. Det var det lilla jag behövde för att släppa taget.

Påsken har kommit med sin återuppståndelse och livskraft! Den som våren just nu gestaltar för fullt med trädens knoppning, fågelsång och de vackra ljusa morgnarna. Trots att allt detta nu har brutit igenom, så är det precis som om det inte riktigt nått fram till mig. Vårens ljus har trängt igenom vintermörkret, värmen har vunnit kampen över kylan och livet har besegrat döden – varför har jag så svårt för att ta in detta budskap i min egen kropp? Det gäller ju även mig! Det är som om jag omedvetet håller fast vid vintermörkret och inte vågar släppa det. Som om jag är rädd för vad hoppet om det nya ska innebära?

När det mörka hålls fast vid, grumlas sanningen om mig själv. Oro, fantasier och rädslor växer sig starkare. Jag tappar proportionerna. Det känns svårt. Att se vårens ljus men inte riktigt känna att det betyder något. Att påskens glädje inte riktigt når in, innanför, trots att det är en realitet för världen. Mysteriet har inträffat oavsett vad jag klarar att känna just nu. Men när tvivel och oro mal runt i kroppen är det som om värmen inte når fram, som om kylan vill hålla kvar sitt grepp och inte låtsas om att våren brutit igenom, att Kristus har segrat över döden och att ljuset vunnit över mörkret. När mörkret hålls fast är det lätt att tappa både utsikt och insikt.

Men så ser jag hur en liten strimma vårljus skiner in genom ett hål i persiennen. Den lilla försiktiga ljusstrålen rör vid min arm. Denna knappt märkbara händelse blir omvälvande. Det var det lilla jag behövde för att släppa taget. Det var den lilla ljusstrålen som behövdes för att bryta med mörkret som jag satt fast i. Plötsligt ser jag konturerna runtomkring mig igen. Jag känner värmen och låter mig försiktigt öppnas för mysteriet.

Det är så viktigt att hitta sätt att våga släppa in ljuset. Att våga falla i tilliten och låta ljuset nå fram. Att tillåta sig vara värd ljuset. Vårens glädje ska inte stanna som ett objekt utanför. Den är redan här som ett centrum i mitt inre. Den har redan tagit plats i blodomloppet.

Våren – den gestaltar påskens budskap. Det stelfrusna, kalla och de till synes döda och kala träden – allt det omvandlas nu till liv.  Våren är en tid då naturen själv sjunger om nystart och hopp. Vårens ankomst är mer än bara ett väderomslag; det speglar Guds skaparkraft och löftet om återuppståndelse. Kristusmönstret säger till mig att jag alltid rör mig genom död till liv, även i min vardag. Att få gå igenom det mörka till ett väntande ljus – det går att upptäcka även i det som kan tyckas vara en trivial händelse: som när en liten ljusglimt når fram genom ett hål i en persienn, men som får allt att förändras i mitt inre.

Bön för dagen

Gud, tack för vårens ljus och värme. Tack för att du visar oss genom din skapelse att döden inte har sista ordet, utan att livet alltid återvänder. Låt vårens hopp väcka våra hjärtan till nytt liv. Hjälp oss att se livskraften i knopparna och i grönskan och hjälp oss att uppfyllas av budskapet – att det finns uppståndelsekraft i våra egna liv. Amen.