Det är avundsvärt för många att kunna fira semester. Det kräver ju att ha ett arbete att vara ledig ifrån. Och det är det inte alla som har. Vila, växling och återhämtning är lika viktigt för det

Första gången hade semester från ett lönearbete tyckte jag det var helt otroligt. ”Vilken grej! Jag får betalt för att vara ledig!” Jag var van vid sommarloven, som var härliga och långa, men också väldigt obetalda. Då gällde det att hitta ett sommarjobb för att klara sig. Så det blev inte mycket ledigt.
Min första betalda semester ingav känslan av att vara vuxen. Samtidigt som det var lite skamligt också. Är detta verkligen okej? Jag tror inte att jag förstod vilken kamp som krävts för denna rättighet att få vara ledig, för rättvisa och för människovärdiga principer – att hedra vikten av återhämtning och att ge möjlighet för alla som arbetar att också kunna vara lediga ibland utan dåligt samvete.
I min familj sa vi alltid att vi firade semester. Vi firade att få vara hemma tillsammans och äga känslan av att kunna göra precis vad vi ville med vår tid. Jag har hört uttrycket att bli tidsmiljonär för de som får långa semestrar eller går i pension. Känslan av att få välja fritt, inte passa tider och ändå, i bästa fall, inte behöva bekymra sig så mycket för ekonomin. Den känslan av att vara tidsmiljonär önskar jag ska flytta in, inom oss alla, oavsett om vi arbetar eller ej.
Det är avundsvärt för många att kunna fira semester. Det kräver ju att ha ett arbete att vara ledig ifrån. Och det är det inte alla som har. Vila, växling och återhämtning är lika viktigt för det.
Ibland tar måstena över och vi blir tyngda istället för att lätta som människor och kunna känna inre frihet. Då behöver vi få kontakt med Guds frid som redan har skänkts oss.
I bibeln säger Jesus: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. (Matt 11:28-30)
Jesus inbjudan är radikal. Han säger inte ”vila bara när du har hunnit med alla måsten, allt på din ”att göra”-lista”. Nä, han säger: ”Kom till mig”.
Våga tilliten, släpp på den starka kontrollen och lita på att Gud bär, även bortom prestationen. Vi är alla tidsmiljonärer i Gud. Nåden är given först. Vi kan aldrig prestera för vår tro. Så oavsett hur semestermöjligheterna ser ut, vill jag öppna för nuet, falla i tilliten till att Gud bär även denna dag.
Bön för dagen: Gud, tack för möjlighet till friheten i dig oavsett hur vi har det. Hjälp oss med vila, växling och återhämtning. Lär oss kunna vila i din omsorg, särskilt när kraven känns stora och tunga runtomkring. Amen.

Kommentera det här inlägget