Den där djupare glädjen

Den där djupare glädjen är en glädje som är så mycket mer än ett gapskratt. Det handlar inte om att skämta eller om några naiva infall. Den handlar om en grund av liv och meningsfullhet

När jag känner mig ledsen och nere och rådvill kring mitt liv och meningen – då kan jag plötsligt få kontakt med den. Den oväntade djupare glädjen. Det är som den har väntat på mig när jag trott att den var helt borta. Den där inneboende glädjen som finns där nånstans i mitt fördolda, djupt inom mig. Jag har ju känt den så väl när jag var ett litet barn, och visst finns den där oavsett vad som händer och sker, oavsett nuvarande sinnesstämningar, sorger eller vägval. Den glädje som är en glimt av livets ursprung, en bottenplatta som utgör en livsgrund och en kärleksbas. Varför känns det som vi lätt tappar kontakten med den?

Den djupare inneboende glädjen och hur vi kan få kontakt med den, är verkligen en genomgripande fråga för oss människor. För den bär på så mycket hopp och längtan efter liv och helhet – efter möjligheter att utvecklas och våga ta nya kliv inom oss själva.

Den där djupare glädjen är en glädje som är så mycket mer än ett gapskratt. Det handlar inte om att skämta eller om några naiva infall. Den handlar om en grund av liv och meningsfullhet. En grundglädje som bygger oss som människor som en del i en bärande och given konstruktion och som står för livsgnista, öppnar för förväntan och bereder oss för en självklar plats här på jorden. Denna djupare glädje är som en moder för vår autenticitet – och i den finns både gråt och skratt. I den finns också den genomgripande sorgen och omsorgen om oss själva. Den är en del i allt vi känner, oroar oss för och det vi gläds för. Denna grundglädje bär oss även när vi inte känner den. Och det är den som öppnar för omsorg och att vilja träda i tjänst för våra medmänniskor.

Och hur får vi då kontakt med den? Ja, kanske genom att förstå att glädje inte är detsamma som att alltid vara glad. Kanske genom att öppna för omsorgen om alla våra olika känslor och inte vara så rädda för att känna dem. Känna dem utan att alltid behöva agera på dem. Kanske genom att försöka återknyta kontakten med barnet som bor inom oss? Känn barnets längtan inom dig – du kommer väl ihåg? Du minns väl nyfikenheten och lusten? Visst finns detta kvar där inom dig!

I bibelns bönbok Psaltaren står det skrivet: Ni skall veta att Herren har varit förunderligt god mot mig, Gud hör när jag ropar. Upprörs ni, så synda inte. Säg där ni ligger på er bädd: »Var stilla!« Ge rätta offer, förtrösta på Herren. Många säger: »Vem kan ge oss lycka?« Herre, låt ditt ansikte lysa över oss. Av dig har jag fått en större glädje än de som fått korn och vin i mängd. Herre, du låter mig bo i trygghet. (Psaltaren 4:4–9)

Bön för dagen: Gud, tack för din genomgripande glädje som du har planterat djupt inom oss alla. Hjälp oss att få kontakt med den, så vi kan känna och leva i omsorgen. Tack för nyväckt meningsfullhet och hjälp oss att bevara vår längtan, nyfikenhet och lust. Amen.