Eftersom den gamla kyrkogården inte var lämplig så anlade man 1927 en ny begravningsplats. Denna gång lämnades inget åt slumpen och man valde en torr tallbacke nordost om kyrkan. Planeringen gjordes av länsarkitekt Edvard Lundqvist.

Kyrkogården är ett mycket vackert exempel på en skogskyrkogård med vackra, storvuxna tallar, skogsmark, mossa och inslag av vilda blommor. En blandning av raka och böjda grusgångar leder en runt olika typer av gravstenar, jugendinspirerade, korsformade. Här finns även en gravhäll i senfunktionalistisk form såväl som en minneslund.

Ibland ordnar Hembygdsföreningen Tavelsjö kyrkogårdsvandringar som är mycket intressanta att följa med på.

På kyrkogården står också ett kapell ritat av Kurt Nordenskiöld. Det är i klassicistisk stil, byggt i tegel och vitputsat. Precis som kyrkan och församlingsgårdens tak så är kapellets tak skifferbelagt.

Om du inte har besökt kyrkogården kan vi varmt rekommendera ett besök!

Vackert belägen inne i  byn, mellan kyrkan och affären, ligger Tavelsjö gamla kyrkogård. Den anlades 1910 och innan dess fick man åka till Backens kyrka i Umeå för begravningar. En nätt liten resa på 6 mil, tur och retur. Det borde ha tagit sin tid med häst och vagn. Dessvärre visade sig valet av placering inte vara den bästa….

Läs gärna mer på nedanstående länkar!

http://www.tavelsjohembygdsforening.se/gamlakyrkogarden/index.html

http://www.tidningenspira.se/2007/kortlivad-kyrkogaard-blev-kaer-sevaerdhet.aspx

Det vackra kapellet på Svedjan är det senaste tillskottet i vår församling. Det stod klart 2003 och sakrifierades den 21 september utav biskop Hans Stiglund.

Arkitekten heter Per Anders Lennartsson. För att bygga kapellet avverkade kyrkan skog runt gården och ett par grova furor från skogen ovan lägret har använts för att stötta upp innertaket.

Lägergården vid Svedjan har haft flera ägare genom tiderna. Umeå kyrkliga samfällighet har varit ägare sedan 1968, dessförinnan var det Umeå kommun som ägde den och drev barnkoloni där. Den som sålde fastigheten till kommunen var änkan Kristina Israelsson. Hon ska, enlig utsago, ha fått en uppenbarelse om att Guds ord skulle komma att talas på den platsen – och det fick hon ju rätt i.

Idag kan lägergården nyttjas utav alla församlingar, man kan även som privatperson hyra gården. Kapellet är mycket populärt bland brudpar och blir snabbt fullbokat!

(Källa Spira 3 sept 2003)

Det femte brudparet är funnet!

Ett stort tack till Helena Sandström som skickat oss denna bild!                                   Det femte paret att gifta sig den 17 juli 1965 var alltså Louise och Mats Sandström, Helenas farbror.

Redaktionen tackar och bockar!

Det blev sjutton flickor och tretton gossar som fick inleda den första nattvardsgången i Tavelsjö nya kyrka under midsommarhelgen.

Den nya kyrkan var besatt till sista plats när konfirmanderna på midsommardagens afton samlades till konfirmationsförhör under ledning av komminister Lodin, som också varit barnens konfirmationslärare.

På söndagen ägde själva konfirmationen rum i anslutning till högmässan som även denna dag var mycket talrikt besökt. (Utdrag ur VK)

Kallelse till mötet där det bestämdes att Tavelsjö skall få en egen kyrka. Publicerat i Umebladet den mars 1890. OBS! Det går att klicka på artikeln för att förstora den så att det går att läsa.

Som första brudpar i Tavelsjö nya kyrka vigdes på påskafton 1965 Nils Tage Valter Burstedt och frk Karin Ull-Britt Fredriksson. Båda från Umeå stadsförsamling. Brudnäbbar var Susanne Burstedt och Leif Persson båda 3,5år.

Alla hade varit till frisören och gjort sig fina och klätt upp sig, även barnen. I bilen på väg till Tavelsjö så fick brudnäbben Susanne tag i en rattmuff som hon glatt körde över huvudet några gånger, därav den något fluffiga frisyren.

Nästa brudpar ut, var Anna och Harald Peterson. Det gifte sig den 15 maj 1965.

Den 17 juli 1965 var det bröllopsyra i Tavelsjö kyrka. Då gifte sig inte mindre än fem par på samma dag!

Trippelbröllop hör inte till vanligheterna, men denna dag stod Tavelsjö kyrka värd för ett sådant. Det var fr.v. Anita och Alf Rosén, Margareta och Gösta Åhrén och Eva och Bernt Eriksson som gav varandra sina löften. Detta var även Margaretas 25-årsdag.

Det fjärde brudparet var Kjell och Birgitta Nordström.

Det femte brudparet vet vi inte mycket om, men vi tror att de hette Mats och Louise Sandström.

Med den gamla skolan är många minnen förknippade. På rasterna brukade vi sparka boll, men då måste vi för det mesta vara på landsvägen, för den gamla skolan hade ingen ordentlig lekplan. då det kom en bil eller folk efter vägen måste vi stanna bollen och det tog ju någon minut av den dyrbara tiden. Det fanns också många björkar på gården, så man fick inte alltid bollen dit man ville….

Ibland brukade vi vara på vedkastarna i vedboden eller springa på åsarna där och leka sur. Det var spännande för man kunde halka ner. (Erland, klass 7)

I skolträdgården fanns det gott om äppleträd, av vilkas frukter vi fick njuta på höstarna. Vi fick ett äpple var varje frukostrast, så länge det räckte, och det var åtskilliga veckor…(Thore, klass 7)

I den gamla skolan var det inte så roligt att gå som det är i den nya. Trots att vi eldade ordentligt i de stora, svarta kaminerna, så var det ibland så kallt, att vi måste ha våra kappor på oss inne. En gång minns jag att vi var utan lyse. då fick vi flytta ihop bänkarna två och två, och så ställde vi ett ljus på ena bänken. Det roligaste vi hade var sista dagen före jullovet. Då brukade vi får choklad och bullar. Vi fick också påsar, som innehöll ibland apelsiner, ibland äpplen och som utdelades av några jultomtar. Tidningen Blåklint brukade vi också få. Sedan hade vi långdans. Den gick genom alla skolsalarna och upp på vinden. Därifrån ned för trapporna och ut på gården, där vi dansade runt julgranen, som var rest där. (Eivor, klass 7)

”Igår var det söndag med strålande väder. Far och mor skulle gå till kyrkan för att höra på gudstjänsten. Jag skulle få följa med. När vi kommit en bit på väg, hörde vi kyrkklockornas klang ljuda över nejden.

Det var mycket folk på vägarna. Alla vandrade mot den vita kyrkan. Folket, som var långväga ifrån, hade bil. Men somliga åkte cykel.

Vi gingo till fots, och redan på långt håll sågo vi kyrkdörrarna stå öppna och folket, som gick in. När vi kommo fram och trädde in i kyrkan, voro bänkarna nästan fullsatta.

Så började kantorn spela på kyrkorgeln. Församlingssången fyllde kyrkan. Under tiden trädde prästen för altaret. Där voro ljusen tända och kastade ett milt sken över Bibeln och mässboken, som prästen höll i handen.

Sedan tick prästen upp på predikstolen och predikade över dagens text. den handlade om när Jesus stillar stormen. När predikan var slut, läste prästen tillkännagivanden om två barn, som voro döpta, och ett dödsfall och tre lysningar.

därefter sjöng församlingen en sång. Under tiden upptogs kollekt, som gick till sjömansvården. Nu sattes slutpsalmen upp på nummertavlan. Prästen läste Fader Vår och Välsignelsen.

Efter slutpsalmen spelade kantorn ett postludium. Gudstjänsten var slut, och när vi kommo ut på kyrkbron, ringde klockorna åter över nejden.”

Ebba, klass 6

Den murade predikstolen pryds av en väv av textilkonstnären Agda Österberg, Varnhem. Hon arbetade efter en skiss av Gunnar Lodin, tidigare komminister i Tavelsjö, som hämtade motiven ur Bibeln.

Agda Österberg var andra barn i en syskonskara på sex. Fadern dog 1903. Modern drev en liten matservering för att klara familjens försörjning. Agda, som då var i tonåren, bidrog genom att arbeta som hembiträde. Husmor i den familjen noterar Agdas konstnärliga talanger och hjälpte henne att utveckla dessa på en aftonskola.

Under perioden januari 1912 till maj 1914 studerar Agda Österberg vid Tekniska skolan i Stockholm huvudavdelning Högre konstindustriell skola (nuvarande Konstfack).

Agda Östberg anställs 1916 som ”mönsterritare” hos Föreningen Handarbetets Vänner (HV) i Stockholm. Avancerar till ”artist”.

Hon erhåller 1920 Svenska slöjdföreningens och Kommerskollegium stipendium för fem veckors studier i Italien och Tyskland, bl.a. vid Bauhaus i Weimar.

År 1925 deltar hon i Världsutställningen i Paris med ett antependium med vinträdet och kyrkans skepp. Samma år komponerar hon de två flossamattor som ingår i Stockholms gåva till kronprinsparet. Den största är på 7,0 x 3.5 m. Mattorna finns numera i Gustav Adolfs vardagsrum på Ulriksdals slott.

I april 1926 slutar Agda Österberg hos Handarbetets Vänner och övergår till Diakonistyrelsens företag för kyrklig konst, AB Libraria. Från 1926 är hon chef och konstnärlig ledare för ateljén.

Österberg driver verksamheten vid Libraria i Stockholm till 1933 då hon lämnar Stockholm och bosätter sig i Villa Nås, Varnhem. Hon övertar Axevalla-Varnhemsslöjd och inleder egen verksamhet med väveri och broderiateljé.

Under åren 1939-1940 bygger Österberg i Varnhem huset Tre Bäckar med ateljéer och väveri. Från Tre Bäckar utgår under åren textilier till otaliga kyrkor och offentliga miljöer. Agda Österberg är känd för sina mattor och bildvävar i kraftfulla mönster och starka färger.

År 1977-78 drog sig Agda Österberg tillbaka från aktivt skapande. Hon dog den 30 maj 1987.