Heeej!
Annie och Cassandra calling. Again 🙂 vi tycker det ar lika bra att ta igen var tidigare tystnad pa blogg-fronten. Nu sitter vi har med ett leende pa lapparna, men annorlunda var det igar.
Det borjade med att vi traffade var nya kontaktperson Father Dante och han skjutsade oss till kyrkan i Santa Cruz. Vi tyckte att han verkade lite speciell, till exempel nar han fragade varfor Annie log och trodde anledningen var att hon ville ha en banan. Eh ja. Vi domer ingen dock for en sadan sak och satte oss glada i bilen. Nar vi kom till kyrkan fick vi traffa nagra ”youths” som hade planerat en overraskning for oss, men tydligen var vi for tidiga sa vi fick vanta i x antal timmar. Forst fick vi sitta pa Father Dantes rum medan han gick igenom schemat som hela tiden andrades beroende pa vilken foljdfraga vi stallde. Nu har vi forhoppningsvis forstatt systemet, som t.ex idag nar caz skulle forsoka fa klarhet nar det skulle vara sangovning. Dante uttryckte att den skulle borja kl 15, men vara instruktioner en timme innan var att det var bibelstudie kl 15. Sa vi fragade forst: ”Okey, so the choir practice starts at three pm?” Father Dante svarar ”yes” och ser glad ut. Sa kommer vi da pa att det inte alls stammer och fragar: ”But wasn’t the bible studies also at three?”. Father Dante svarar da ”yes” igen och ser lika glad ut fortfarande.
Ja i alla fall. Till slut fick vi ga in till youthsen och deras overraskning. En skylt med ”welcome, mabuhay” och lite blommor omkring. Trodde vi ja…och tog glatt bilder for att visa var uppskattning. Det var da de avslojade att vi var tidiga. En timma senare efter att ha blivit extremt uttittade av alla ungdomar (som ser ut som att de ar 12 fast de ar 20 haha) borjade da valkomstshowen. Det var en valkomstshow att duga. Vi saknar ord att beskriva. Vi fick se tva traditionella danser varav den forsta var ytterst speciell. Vi fick koncentrera oss hart for att inte brista ut i gapskratt. Den borjade jattefint, men sparade ur da en halvnaken filippinsk pojke borjar skrika och stona och i nagon form av dodsrop. Sedan dor han till slut. Vi var inte alls beredda pa dessa ljudeffekter och det inte gjorde saken lattare att alla faktiskt sag riktigt tagna ut. Ni behover dock inte vara oroliga, vi holl oss och gjorde inte svenska folket till atloje, trots att mannen bredvid Annie mycket allvarligt fragade henne efterat: ”Did you get the story?”
Sedan fortsatte showen med diverse aktiviteter ledda av vad vi trodde var en man och en kvinna, men det visade sig vara tva man, det vill saga att en av dem var en sa kallad ”becky”. Vi blev intervjuade med jobbiga fragor, fick dansa en traditionell ljusdans, dar Annie lyckades krossa sitt. Alla skrattade gott, inklusive Cassandra. Darefter gick vi pa styltor av kokosnotter och fick dansa annu mer.
Sa var vi jaaattetrotta och bara langtade efter varan gulliga filippinska mamma och som vi forestallde oss bodde i ett litet sott filippinskt hus med massa barn och katter. Eh ja. Inte riktigt sa. Nar vi slapptes av fran bilen forsvann den bilden ratt snabbt fran vara nathinnor. Framfor oss var ett stort hus, eller rattare sagt ett litet palats. Den har kvinnan var alltsa extreemt rik, sarskilt i filippinska matt matt. Nar vi sedan passerade en kvinna hon presenterar som ”Nona” fragar Caz glatt om det ar hennes dotter, men hon svarar: ”No, it’s a staff and a family friend.” Sa, ja det finns betjanter har. Snacka om att vi slangs mellan kontraster. Vi bor inte ens i samma hus som henne, utan i ett rum i en lagenhet bredvid som har kok och en balkong som ar lika stor som ett vardagsrum. Vi har toalett och dusch pa rummet och tre enorma lyxbilar som vetter emot vart fonster. Sa, ja vi var lite chockade. Nar vi sen gav var lilla present innehallande svenska godsaker verkade hon inte sa dar fantastiskt overvaldigad haha.
Vi var lite frustrerade over situationen; ett palats var inte var vi tankt oss, men insag ocksa att det kanske just darfor var lite meningen att det blev pa detta satt. Detta blev en annorlunda utmaning som vi inte vantat oss, en annorlunda kulturkrock,
For en frustration vi har tankt pa ar just kommunikationsproblem mellan vara kulturer. Vi vill ha det sa enkelt som mojligt for att verkligen kunna lara kanna den filippinska verkligheten, medan de ar sa snalla och vill gora var vardag har i Filippinerna likvardig med den vardag vi har hemma i Sverige. Vi bestamde lite som mission att forvandla var host-mamma till en mysmamma, men idag har vi markt att det inte behovs, for hon ar redan en mysmamma. Oavsett staff och lyx ar hon hur fin som helst och vi kanner oss jattevalkomna i det nya hemmet.
Annars idag har vi bara varit i kyrkan och varit med om tva massor, tre brollop, en begravning plus nagra timmars vilostund i Father Dantes ”rest room”. Plus att vi fatt lite smafrustrationer over ostrukturen i forsamlingens ungdomskor. Vi hann aven med en fodelsedagsmaltid for en skola tillsammans med massa kvinnor som hade med den att gora. De bjod pa mat dar Father Dante lurade Cassandra att ata kott (vi hoppas det var ofrivilligt). Annie har dock lite problem med efterratterna. Idag tvingades hon testa en ny som hon sa fint uttryckte smakade som att ata slemmet fran en forkylning. Cred till Cassandra som trots denna forklaring lyckades kampa i sig aven Annies bit sa vi fortfarande skulle framsta i bra dager.
Imorn ska vi titta pa fiske.
Ett mission som vi har ar att lara oss att gora om bilder till en mindre storlek, eftersom filerna ar for stora for att laddas upp. Tips nagon?
Heeejda (cred om ni har last anda hit)
Lämna ett svar