Sa da ar vi har med det forsta motet med internetcafeerna pa Tablas Island. De som i Lonely Planet beskrevs som painfully slow internet conection och det vill jag lova att det ar. men vi gor ett forsok att blogga i alla fall. Jag vill redan i forvag be om ursakt for att detta tangentbord har en formaga att plocka bort lite bokstaver har och dar och lagger in nagra har och ddar sa ni far foroka tyda vad jag skriver pa egen hand.
Vi har sedan jag skrev sist lamnat Manila. Annie och Cassandra har akt till ett sift som heter Laguna som ar ett av de omraden som omnamns i boken Rosario ar dod som jag bloggat om tidigare. De har bland annat varit i Pagsanjan som spelar an valdigt stor roll i bokens inledande kapitel.
Jag och Ida har tagit oss till stiftet ROOM (Romblon/Mindoro) genom att forst aka buss till Batangas i ungefar tva timmar sydost om Manila langs kusten och sedan bat mellan Batangas i ytterligare nagra timmar.Vi sov pa batens ”De Luxe”-avdelning som till skillnad fran ekonomiavdelningenar ner kyld med luftkonditionering till den grad att vi holl pa att frysa ihjal. Samtliga passagerare sov alltsa i vaningssangar som var av metall med en hard madrass pa. Ekonomiklass var ute pa dacket och jag tror att bade Ida och jag hellre hade sovit dar.
Pa Tablas Island har vi ocksa fatt vars en vardfamilj. Ida bor i en barangay (by) som heter Bangon och jag i en by som heter Anahao. Min familj ar lantbrukare och bestar av mamma Epion och pappa John och deras barnbarn Rico. Deras tre dottrar bor alla i Manila. Ute pa garden har vi en gris, nagra hundar och en enorm mangd hundvalpar. Vi har aven hons ocvh kycklingar, en Karabaw som ar ett oxdjur som ar Filippinernas symbol. Vi har aven en get som igar fick tva killingar. Annars odlar familjen Palay som verkar vara ett forstadium till det fullkornsris som ar vanligt har.
Vi tar oss fram genom att aka tricycle vilken ar byggd for miniatyrmanniskor eftersom Ida och jag normalt far plats pa samma utrymme som man annars hade klamt in minst tre om inte fyra filippinare.
IFI har pa on har en kyrka eller katedral som de kallar et har i Odiongan och sedan 25 kapell ute i byarna. En normal sondag gar var ledare Sharon i kyrkan forst klockan 05:30 pa morgonen ungefar 20 minuter fran hennes by. Sedan aker hon tillsammans med andra Lay Readers ut i byarna till kapellen och firar massa dar som prasternas forlangda arm da de inte sjalva har mojlighet att fira gustjanst i alla forsamlingarna. En normal sondag forattar Sharon tva gudstjanster sa det blir totalt tre gudstjanster per sondag.
Ett annant vanligt fenomen har ar att aka runt pa forsamlingsmedlemmarnas fodelsedagskalas. Under vara tva dygn har har vi redan medverkat pa tre fodelsedagskalas, samtliga med enorm foelsedagsbuffe som man bara maste ata av innan man aker vidare till nasta kalas. Det blir alltsa mycket ris och fisk och foelsedagsnudlar (en speciallite som ats vid foelsedagar for att ge fodelsedagsbarnet eett langt liv).
Idag har vi ocksa besokt borgmastaren i Odiongan som ar medlem av koren i kyrkan har. han bjod pa en speciallite som heter halohalo som ar is, mjolk, sockr och frukt och tro mig et later myckeet battre an det smakar…
Thats all for now! tyvarr blev det inga bildder numen jag hoppas kunna aterkomma med et uner veckan.
Vi hors!
Maria
Lämna ett svar