”Du vore en akta brasilianare – om det inte varit for benen och kaken”

Mitt namn ar Elin Redfors och jag vore en akta brasilianare -om det inte vore for mina langa ben och kakben, enligt min vardmamma Adelores. Vad galler mina kakben forstar jag inte vad hon menar men med mina 1.81 cm ar det inte sa konstigt att jag sticker ut. Under 40 dagar bor jag i Jaraguá do Sul i sodra Brasilien, en stad for liten for att ens omnamnas i min Lonely Planet guidebok, har bor ju bara 400 000 invanare. Elemer och Adelores Kreuger har varmt valkomnat mig in i deras familj. Nar jag anlande lag det tva fina presenter pa min sang, som egentligen tillhor den 24 ariga sonen som nu far bo hos sin flickvan. I huset bredvid vart, pa samma tomt, bor dottern med sin famlilj. En 3 manaders bebis och en tre aring som jag tittar pa barnprogram och leker med. Pappan ar revisor och har sitt kontor hemma, sonen ar hans medhjalpare under tiden han utbildar sig till revisor och dottern ar aven hon revisor och ska i slutet av manaden tillbaka till sitt arbete efter fyra manaders betald mammaledighet. Sedan ska Adelores, som ar hemmafru, ta hand om barnen i nagra manader innan dagis. Har betyder famlijen otroligt mycket, av de jag mott ar de flest barnen inom samma yrkesgrupp som sina foraldrar och har bosatt sig i narheten. Ska bli intressant att jamfora med andra stallen i Brasilien, bla Minas Gerais dar jag ska bo sen. Detta ar en del av mitt projekt om makt som jag jobbar pa under tiden har i Brasilien, vilka faktorer ar mest avgorande under manniskors val av t.ex. yrke?

En av kyrkorna i forsamlingen firade sin fodelsedag med en uppvisning av tysk folkdans, bade med en barn och en vuxengrupp. I min och narliggande stader syns den stora andelen tyskimmigranter fortfarande tydligt. Framforallt i den Lutherska kyrkan som grundades av tyska immigranter. 

 Adelores nar vi precis kommit hem efter en av vara dagliga morgonpromenader till en fantastiskt vacker park i narheten. Till min stora gladje gar paret till gymmet tre ganger i veckan sa jag hanger med pa det. Jag tog med mig planboken och lexikonet (som jag var helt beroende av de forsta dagarna eftersom de inte kan nagon engelska) forsta gangen for att kunna betala for mig men bade paret och agarinnan skrattade at mig, sjalvklart for jag trana dar gratis sa lange jag ar har! Sedan fick jag en privattranare som i 90 minuter visade hur jag skulle gora med maskinerna osv. Den kvallen far avsluta mitt forsta inlagg och sta som bevis pa all den omtanksamhet, nyfikenhet och karlek jag omges av har varje dag. 

Manga kramar fran hjartat! Min kloka vardmamma papekade att kramar fran hjartat forandrar manniskor och om det ar sant kan de brasilianska kramarna forandra varlden!

Elin Redfors