Nu har jag (Gustav) och Jonas spenderat en vecka hos vardfamiljen Kahwa i byn Nyungwe i narheten av Kikukwe. Nar vi tog oss dit akte vi in fran huvudvagen upp pa vad man kan kalla en stig, for att kalla det en vag vore en foralampning mot vagar varlden over. Efter en mycket skakig tur in i banandjungeln och forbi diverse gardar och hus kom vi fram till huset dar vi skulle bo i en och en halv vecka framover. Till var stora forvaning fanns dar bade elektricitet och tv, vilket man inte kunde tro vid forsta anblick (om man bortser fran solcellerna pa taket). Vardfamiljen Kahwa bestar av Daud Kahwa (vardfar och den enda vi vet namnet pa), Mamma Kahwa, den yngsta sonen Kahwa och de tva barnbarnen (varav sondottern ar aldre an sonen som bor hemma). Var vardfar ar en mycket foretagsam man, som har ”I’m a barbie girl – Aqua” som ringsignal pa den konstant paslagna mobilen, jag och Jonas har fatt bilden av att han sjalv ager ungefar halva byns yta. Han anvander marken till en mangd olika projekt, som alla ar paborjade men i stort sett inget avslutat. Tva husbyggen, skogsplantage, planksagning, fiskodling, butiksbygge, en mangd plantage som inte gar att rakna pa en hand (som ocksa vacker funderingar om hur han klarar av att skorda allt). For att toppa allt detta har han under sina levnadsar producerat 16 barn, varav han betalat skolavgifter upp till universitetsniva for 15 och dessutom sett till att manga har fatt ga universitet i Dar es Salaam dar han ocksa kopt mark och byggt ett hus at dem som pluggar dar.
En stor skillnad fran vad vi ar vana vid har varit mattiderna. Frukost ats som vanligt da man stiger upp pa morgonen, lunchen kan vara allt mellan 13.00 och 16.30 och middagen mellan 20.00 och 22.30. Jonas har inte varit jattesugen pa att ata, da han blivit magsjuk men kosten har till stor del bestatt av matoke (bananmos), wali (ris), samaki (fisk) och/eller maharage (bonor). Att ata det till lunch och middag varje dag kan bli lite pafrestande och tankarna svavar latt till hamburgare, tacos, en grillad biff, klyftpotatis, korv m.m. (lagg marke till att det mesta ar kott, trots de otroligt ackliga saker man sett fran slakterierna och det minst lika ackliga kottet).
En annan skillnad, som vi onskar att vi inte upplevt, ar den tillatna barnagan. Vi sag inte sjalva handelsen men horde valdigt tydligt genom de tunna vaggarna och det obefintliga innertaket. Det var ganska skont att slippa se det, aven om det later hemskt att saga sa. Bade jag och Jonas madde riktigt daligt av det, aven om vi hanterade det och visade det pa olika satt. Det var ganska svart att hantera det sociala i familjen direkt efter handelsen, men med tiden blev det lattare.
Under veckan har vi bl.a. fatt folja med evangelisten Jonas (tror vi) och Daud (uttalas David, sager han) pa hembesok i byarna omkring dar vi bor. Det var riktigt spannande att fa se hur folk bor och vara fordomar bekraftades ganska mycket da vi sag att manga faktiskt bor i lerhyddor med halmgolv. Under vara forsta hembesok gick vi forbi ett hus som till stor del hade brunnit ner under morgonen. Det var hemskt att se hur fortvivlade och ledsna och radda personerna var som bodde dar, men lite skont att se att det hade samlats mycket folk som verkade ta val hand om de drabbade. Aven om det var lerhydda som brann ner var det ju deras hem och det stallet dar de hade sin trygghet. Under det andra bybesoket kunde tyvarr inte Jonas folja med p.g.a. magsjuka, men da blev vi ackompanjerade av tva evangelister fran Arusha (som var pa besok tillsammans med en grupp pa 15 stycken). Jag blev lite trott (varje besok tog typ 40 minuter och vi besokte 8-10 hus i forsta omgangen) och ganska avskrackt av den kvinnliga evangelistens laskiga tungotalsliknande boner. Arusha ar for ovrigt masaiernas hemtrakter och det markte vi tydligt av pa lordagens seminarier i kyrkan, da gruppen fran Arusha upptradde med traditionell dans och sang fran masaiernas kultur, otroligt haftigt och riktigt underhallande! Seminarierna var inte riktigt lika underhallande, da vi inte alls holl med om vad som sades. Det forsta seminariet handlade om aktenskap, det andra skulle ha tema ungdomar och kyrkokor. Den forsta delen var val helt okej, aven om det var sovande att inte forsta nagot som sades i tre timmar (vi fick viss oversattning, men det blir otroligt trottsamt anda). Han som holl i seminariet fick det lite att lata som att det var helt upp till kvinnan i ett forhallande att se till att det fungerar, vilket for henne ska vara en ara. I ett aktenskap, framholl han, kan ju bara en man och en kvinna inga – det andra vi inte holl med om. Sa var de varderingar som framgick ganska gammaldags och konservativa, ur vart svenska perspektiv i alla fall. Den andra delen fylldes med prat om antikrist och demoner (vi har svart att se kopplingen till ungdomar och kyrkokor) och har kandes det sa vansinnigt frireligiost och till viss del medeltida att vi ganska snabbt ledsnade pa den skrikande herren (han skrek alltsa hela tiden under en och en halv timme). Pa vagen dit och hem fick vi kanslan av att vi riskerade livet da vi blev skjutsade pa mopeder, nar vi val hade borjat aka var det inte lika skrammande – det gick inte alls fort.
Idag har vi akt in till Bukoba for att traffa tjejerna, vi ska pa marknaden och kopa frukt och saker for att tillaga fattiga riddare och fruktsallad ikvall. Det ska bli riktigt skont att fa umgas allihop en dag och vara lite mer i civiliserat omrade, men imorgon aker vi tillbaka for att flytta in hos pastor Felix for tva natter och sedan flytta in hos en anka som i stort sett inte kan nagon engelska. Det ska bli spannande!
Till nasta gang, allt gott!
/ Jonas och Gustav
Lämna ett svar