Elica och Erren har igen.
Vardagen blir tydligare allt eftersom dagarna har i Ibura, Tanzania, gar. Dagarna spenderas framst pa nursery school och med koren, och vi hinner aven med mycket pumzika (vila) med boklasning. Efter tre veckor har vi redan borjat lasa varandras bocker. Vi ar lite oroliga over att vi ska fa slut pa bocker att lasa. Dock har vi ju bibeln pa swahili, sa den ska nog ta ett tag att lasa igenom…
Vi har de senaste dagarna aven hunnit med diverse hembesok hos forsamlingsmedlemar. Framst besoktet hos mrs Kibira, anka efter den forsta tanzanska biskopen har i omradet. Hon var en valdigt sot tant och i vara ogon lite av en kandis eftersom vi sett henne i en dokumentar om Kibira innan vi akte hit.
Vi har ocksa besokt en (i tanzanaska matt matt) stor smedja. Den var haftig att se och arbetarna var valdigt manade att fa igang ett utbyte med svenska ungdomar, sa ar nagon intresserad ar det bara att hora av sig, vi har kontaktuppgifter.
Enda sedan forsta veckan har det varit tal om att vi skulle aka ut till en strand. I fredags tillat antligen vadret detta (for nar det regnar i tanzania stannar allting…). Som vanligt var resan dit ett aventyr i sig, da de tanzanska vagarna ar som de ar.. Denna resa var dock nagonting extra. Det tanzanska landskapet var sjuuukt vackert och vi sag vara forsta apor springa om kring vid landsvagen. Coolt eller vad!?
Victoriasjon var vacker som vanligt. Dock borjar vi undra om det verkligen ar en sjo? Vi borjar starkt tro att det ar en konspirationsteori och att det i sjalva verket ar havet… (forresten, vad ar definitionen av ”hav”?)
Detta stycke skulle vi vilja tillagna var pastor/vardfar Lugumira. Han gar omkring och spontansjunger i korridoren utanfor vart rum, ringer och vacker oss nar vi sover eftersom vi maste oppna dorren sa han kan komma in till sitt kontor pa morgonen. Han papekar att man kan se sig sjalv i speglar.. (vilket vi tycker ar ganska uppenbart). Han tittar med extremt skeptiska ogon pa vart diskmedel och fragar ”what’s this?”. Han papekar att det FAKTISKT finns de i Tyskland som dricker te UTAN socker. Han testar hur langt man kan hoppa jamfota pa stranden i finklader.. Det ar inte alltid sa latt att hora vad han sager, men dock fragar han hos alltid ”how was the .. day? morning? lunch? rest? osvosv…”. Han har dessutom gjort ett valdrigt bra schema som vi aven har stor mojlighet att andra sjalva om vi vill. Han kor runt pa oss overallt, nar som helst, och berattar om saker langst vagen. Trakiga som vi ar svarar vi bara ”yes… okey… ” men han fortsatter beratta anda.
Vi borjar undra lite vad hans jobb faktiskt gar ut pa… Kanske ar det sa att det faktiskt ar vi som ar hans jobb nu? Det ar kanske darfor han sitter och dricker te med oss pa kvallarna istallet for att umgas med sin familj..
Var pastor/vardpappa pa stranden vid Victoriasjon
Lämna ett svar