Sedan sist vi skrev har vi lart oss att ”Eheee!” betyder sa mycket som ”Ja(!)/(?)” det ar ett mycket anvandbart uttryck, eftersom det ofta galler att nicka, le och saga ja (ofta for att latsas att man forstar, ibland for att svara pa fragor). Andra anvandbara saker ar t.ex. ”Haya!” vilket garna ska sagas pa utandning som i en suck och betyder nagot i stil med ”det var det”, ”sa ja”, eller ”jaja, du kanner dig sjalv”. ”Basi” som anvands lite hur som helst och betyder nagot i stil med ”det racker”, ”det ar bra”, ”det var det”. Det senare anvander pastor Felix i princip hela tiden och ganska ofta kanns det som att det ar ur sitt sammanhang..
I sondags var det barnens dag, i alla fall har i Kagera, vilket i Kikukwe yttrade sig genom att barnen fick vara en stor del av gudstjansten. De sjong och dansade massor, laste texter och det var till och med en liten kille som holl i predikan. Efter gudstjansten var det lunch i pastorns hus foljt av dans, sang och drama pa plan nedanfor kyrkan. Efterat sattes det igang ett sjuhelsikes trummande och sondagsskolelararna bjod upp folk pa lite galen och traditionell afrikansk dans (med andra ord, hoppa omkring och skaka pa hela kroppen). Nar jag och Jonas blev uppbjudna och slappte loss (framfor allt Jonas!) mottes vi allas hysteriskt glada jubel, vi tror att de blev skapligt forvanade. Speciellt forvanade over att den i deras ogon tysta norrlanningen hoppade och shakeade som aldrig forr. Med andra ord kom vi till kyrkan vid 9.30 pa morgonen och gick darifran vid 17.30 pa kvallen.
Under tiden har i Kikukwe har vi fatt uppleva en mangd kulinariska kontraster (20 olika bananer.. en smak for varje banan). Det ar lika bra att namna det basta forst, namligen juicen. Oftast bestar den av avokado (parachichi), passionsfrukt (matunda) och ananas (nanasi), ibland av bara avokado och passionsfrukt, avokado och ananas eller passionsfrukt och papaya (papai). Frukterna plockas for det mesta fran nagons egna mark eller kops lokalt fran nagon som for det mesta odlat det sjalv. Frukterna tas sedan hem till Ma Teonestina (dar vi bor, samma gamla anka som inte ar en anka), skoljs i hett vatten, delas i mitten, toms ut i en kastrull och mosas/blandas sedan samman. Darefter tillsatts lite flaskvatten, lite socker och lite mer omrorning – sedan ar det klart for servering! Sjukligt gott och alldeles for mycket jobb, men vara kara damer envisas med att gora det till varje maltid. Underbara ar de! En frukost kan besta av manga olika saker, sa vi tankte ge nagra exempel pa detta (vi ska lagga upp bilder sa smaningom, det ar lite segt med det just nu och har varit det tidigare, vi vet!). Frukostkombinationerna kan se ut som foljer: popcorn, rostad sliskigt sot banan samt te. Popcorn, kokt sliskigt sot banan och te. Rostad sliskigt sot banan, Chapati (typ plattar/pannkakor, fast mer vaffellika) och te. Brod med (sjukt sot) sylt och rostad sliskigt sot banan och te (sa klart). Kokt sotpotatis och rostad sliskigt sot banan samt te. Kassava (en ganska mjolig rot, kokt eller ra) och brod med sylt och te. Chapati och te (utan annat). Det finns sakert fler halvkonstiga kombinationer som vi i detta nu inte kan komma ihag, men man kan ju i alla fall namna att popcornen odlas, torkas och tillagas pa plats.
Under veckan som gatt har vi, ska dessutom namnas, varit pa besok i ett stalle som heter Bwanjai dar det finns en grotta med forhistoriska grottmalningar. De trodde att det var fran mitten av stenaldern, vilket inte ar helt otroligt da man brukar saga att Afrika ar mansklighetens vagga. Kanske ar det rentav annu aldre? Det var riktigt haftigt och sjukt intressant att titta pa och kanna pa vaggarna dar manniskor for miljoner ar sedan har sokt skydd fran regn och fiender. Vi forsokte sjalva tolka vad malningarna forestallde och betydde, men det var riktigt svart och for det mesta helt obegripligt da man inte har sa mycket att jamfora med. Det vi tror att vi lyckats lista ut var bilder pa nagot boskap (typ kor, oxar, vattenbufflar eller dyl.) och det andra tror Jonas ar bananplantor eller trad och Gustav att det ar manniskor (troligen har Jonas ratt da storre delen av malningarna forestallde detta).
Igar fick vi vara med om lokal kaffeproduktion, da vi larde oss hur man gor fran att man tar de farska bonorna till att det blir till det fina pulvret man blandar med vattnet eller stoppar i bryggaren. Det fanns manga opatenterade losningar, bl.a. sattet man skalade bonorna pa; det var en trarigg med en vev dar man stoppade in bonorna genom en strut och det kom (for det mesta) ut fardigskalade bonor. Sedan rensades bonskalen bort med flinka fingrar (skalen kommer liksom ut tillsammans med bonorna) och sedan forslades bonorna vidare till nasta hus for rostning. Dar rostades bonorna i en kastrull over en traditionell Tanzansk oppen eld med tre stenar (och ved mellan dessa). Det tog forvanansvart lang tid, och nar bonorna var svartbruna var de redo att tas till malning eller i det har fallet; stotning. Vi fick prova att stota bonorna, vilket var ratt tungt, men riktigt roligt med tanke pa hur lite vi tranar har. Det gav ytterligare forstaelse for hur det kommer sig att typ alla har sa valtranade armmuskler. Under kaffeproduktionen fick vi sallskap av Hosiannas sjukt sota barn Delina och Katerina som efter ett tag inte kunde slita sig fran Jonas. Det var riktigt roligt att busa med barnen, de ar verkligen grymt sota.
Nasta gang vi skriver inlagg kommer vi antingen vara i Biharamulo eller ha flyttat darifran. Imorgon bitti far vi dit tillsammans med Elica och Erren. Dar vantar diverse besok, en tripp till safarion Rubondo och en tredagarstur till Rwanda med kyrkokoren! Det ar alltsa var sista dag i Kikukwe idag, och det kanns bade sorgligt och skont. Skont att veta att vi ar klara med mer an en tredjedel av den totala vistelsen, skont att byta omgivning lite men sorgligt att lamna alla harliga manniskor, alla sota barn och den skumme pastorn som vi borjat gilla mer och mer. Om forra arets deltagare laser bloggen ( speciellt Sofia och Matilda) ska de veta att de ar val ihagkomna av folket har och att det pratas valdigt mycket om er. Allt vi gor jamfors med vad ni gjorde, kanns det som!
Tack och hej, till nasta gang!
Tutaonana! Kwaheri! Baadaye! eller BAAAIIIII som smabarnen skriker sa fort de ser oss.
/ Gustav och Jonas
Lämna ett svar