Till innehåll på sidan
gustav

Nar det regnar har finns det verkligen bara regn

De flesta husen i det har omradet har inget innertak, det innebar att regnet smattrar och danar mot plattaken, och i princip tar bort alla andra ljud. Blundar man och bara lyssnar, kanns det som att man ar ett med regnet, ett med naturen.

Pa sista tiden har vi borjat fa styra mycker mer over var tid. Det ar nagot jag verkligen uppskattar, speciellt den okade friheten vi fatt sedan vi flyttade in i ett hus separat fran var nya vardfamilj. Att ha traffat ett gang volontarer som ar har och jobbar ar ocksa det skont. Helt plotsligt har vi fatt ett helt nytt forum for delande och diskussion av orattvisor, problem, svarigheter, utmaningar och kulturskillnader med. Samtidigt kanns det som att allt blir mer avskalat, personliga relationer bli nagot lattare – det ar som att min vanliga integritetsmur har brutits ner lite. Det ar skont. Anda vet man att man bara har en viss tid med varandra, och vet egentligen inte om man kommer ses igen efter man lamnat Tanzania.

Jag har borjat tanka lite extra pa det har med makt och genus, som vi har som projekt att studera da vi ar har. I folks ogon har kanns det som att kvinnor helt enkelt ar mindre varda. Ofta far de ata pa golvet, eller i ett annat rum, om det ar man som ska ata vid matbordet.  Ofta ar det ocksa de som arbetar mest pa akern, tar hand om barnen, lagar maten, stadar, tvattar osv osv osv. Det kanns helknasigt, och jag har gang pa gang fatt fundera over hur en svensk feminist skulle hantera vardagssituationen har. Man ar sa langt ifran jamlikhet att det ar lojligt. Anda ar det nagot som en del verkar vara medvetna om, men situationen ser likadan ut i alla fall. Jag har bl.a. tittat lite pa hur mycket utrymme pojkar respektive flickor far i klassrummet pa en grundskola. Det var givetvis en lite hastig och ganska grov studie, men enligt vad jag sag far pojkarna dubbelt sa manga mojligheter att svara pa fragor eller gora sin rost hord i klassrummet. Ett annat intressant exempel ar hur man har maste betala ett s.k. brudpris som man nar man gifter sig. Mannen ska alltsa ”kopa” kvinnan av hennes foraldrar, och verkar deala med fadern om hur mycket det kostar och om det handlar om pengar eller boskap.

For ovrigt har vi stott pa nagra saker som har varit ganska forvirrande och ocksa ratt skrammande. Islamofobin verkar vara ratt utspredd bland de kristna har, och var vardfar sade haromkvallen att Sverige ar domt nu i och med att muslimerna har borjat komma till landet (har forresten inte Islam funnits i Sverige ett tag?). Han forklarade sedan for oss hur muslimerna ar roten till all ondska och hur det bara kommer ga utfor nu, och hur vart fredliga land kommer ga under allteftersom muslimernas antal okar. Svensk och diplomatisk som man ar kan man inte annat an att forsoka forklara att sa nog inte ar fallet. Det kandes ungefar som nar man far fragan ifall vi ocksa har det dar problemet med homosexualitet. Vilket problem? En annan sak vi har fatt hora ar om demonutdrivningar. Tydligen blir folk titt som tatt besatta av demoner och ar i behov av exorcism. Jag kanner att man bara tappar hakan och star och ser dum ut nar man hor en sadan grej, for det ar sa langt ifran verklighet det kanns som att vi kan komma. Skulle faktiskt velat vara med om en sadan utdrivning och skaffa mig en egen uppfattning, for det later bara helt vrickat.

Det borjar nu kannas som att vi sakta men saker blir klara med var vistelse har. Det ar lite snopet, lite sorgligt, men ocksa valdigt skont. Man kan konstatera att det definitivt ar mojligt att vanja sig vid ett liv som ar otroligt annorlunda vad man ar van vid, aven om det innebar att toaletten ar ett hal (de flesta skulle nog inte ens kunna kalla det for ett skabbigt utedass) och att man far tvatta sig utomhus med vatten fran en hink. Aven om det innebar att ata banan alla mal mat om dagen och att bli vackt av tuppen vid fem pa morgonen. Bavar lite infor hemresan, men langtar samtidigt. Det ska bli skont att komma hem till nagot bekant, till kyla, och till ett land dar man kan hora vad man tanker aven fast det regnar – aven om det ocksa blir en av de saker jag kommer sakna harifran.

Nu ar det en och en halv vecka (lite drygt) till vi aker till Zanzibar, kanner hur Indiska Oceanen kallar.

Ha det gott!

Ciao
/Gustav

Kommentarer

5 svar till ”Nar det regnar har finns det verkligen bara regn”

  1. Profilbild för Carro
    Carro

    Jag upplevde inte så mycket islamofobi, du får berätta mer när du kommer hem! Förhoppningsvis kommer attityder att förändras med kunskap, möten och tid både i Tanzania och i Sverige. Jag tror på det 🙂 hoppas att ni har det fantastiskt sista tiden i Bukoba och att Zanzibar blir fantastiskt!

  2. Profilbild för Anna Martinson
    Anna Martinson

    Hoppas att er vistelse i landet ”annorlunda” får landa på ett bra sätt på hemmaplan sen.
    Jag var i Buoba i två veckor i november 2009 och mötte de tre tjejerna som var ute med den världsvida kyrkan då. De mådde dåligt pga av omständigheter de varit med om och känslan av att de inte riktigt hade nån uppgift under sin vistelse i Tanzania. Jag är alldeles för gammal för att nånsin få bli ”ung i den världsvida kyrkan” men jag var handledare och värdfamilj för två grabbar från Bukoba våren 2009 och efter den erfarenheten så har jag haft ett engagemang och intresse för detta projekt som på inget sätt är ett lätt projekt…
    Syftet skulle kanske vara tydligare? Jag tycker att det andas en del frustration när man läser om era upplevelser.
    Önskar att era sista veckor i Bukoba ändå ska vara så bra som de bara kan vara.

    Ps. Sverige(Hallsberg) är riktigt novembergrått och kylslaget nu…

    1. Profilbild för gustav
      gustav

      Det tror jag verkligen att det far. Och valdigt mycket ar faktiskt bra. Jag forstar hur man kan ma daligt av det, men jag ser ocksa det som en av de nyttiga utmaningarna med att vara har. Det ar bra med folk dar hemma som engagerar sig, det gillar vi! Var det mojligen sa att du var vard at en Jonathan som ar musiker och diakon? Syftet ar i vissa fall kanske lite luddigt, men det ar anda lite skont; man far pa nagot satt engagera sig i det man kanner att man vill engagera sig i.
      Klart att det andas en del frustration, jag tror att bloggen ar ett bra stalle att kunna ventilera det lilla som behovs. Samtidigt kanns det viktigt att framhava att det inte enbart ar paradis och frid och frojd har. Det ar sa mycket som ar annorlunda, sa mycket man inte haller med om, kultur som krockar o.s.v. Jag tycker det kanns helt naturligt att man ar frustrerad ibland over saker man ar med om har i landet ”annorlunda”.
      Den sista tiden har nog varit sa bra som den har kunnat vara. Jag kanner mig helt nojd i alla fall. Allt som allt sa kanns det hittills som en otrolig upplevelse att fa ha varit har, och valdigt spannande att se hur man kommer hantera allt nar man kommer tillbaka till Sverige; allt man kommer se med nya ogon, t.ex.

      Det ar svart att forsta, faktiskt. Speciellt ocksa faktumet att det bara ar drygt en manad kvar till det borjar bli jul. Var ar kylan, morkret och det annalkande snokaoset? Har ar det bara varmt och regnigt.

      1. Profilbild för Anna Martinson
        Anna Martinson

        Jodå, det är jag som är Jonathans ”Mum”:-D
        Jag är glad att höra att du är nöjd med projektet ”Ung i den världsvida kyrkan” i det stora hela.
        Församlingen där jag arbetar som organist (Hallsberg) har nu en vänförsamling i ELCT/NWD närmare betämt Kyamutwara. Jonathans ”världsvidakompis” Dickson som också var här i Hallsberg kommer från Kyamutwara och vi inledde vår vänskap i november 2009 när jag och två damer från den sk internationella gruppen åkte på studieresa till Bukoba med Leif Nordlander som reseledare. Leif är kyrkoherde i Vara pastorat och har ett långsiktigt engegemang i NWD men också i Karagwe. Han är lite av en entrepenör…
        När kommer ni hem?
        Allt gott!

  3. Profilbild för Anna Martinson
    Anna Martinson

    Jag stavar som en kratta…
    Om du ser till Jonathan eller de nygifta Tabitha och Ditriek så måste du hälsa från mig!
    Jag hoppas få resa till Bukoba och Kyamutwara på vänförsamlingsbesök i november nästa år…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *