Nagot som verkligen fastnade fran Sigtuna-kursen var att ”ingenting ar konstigt, bara annorlunda” vilket jag verkligen lever efter har. Det gor att man aven vagar gora saker som man kanske inte hade vagat gora hemma, enligt rimliga granser forstas. For det kanns lite som ”det som hander i Brasilien, stannar i Brasilien” sa det spelar ingen roll om man gor bort sag da man inte kommer att traffa manniskorna. Men genom att gora saker som kanske inte alltid blir en succe, men oftast, gor att man sprider gladje.
Som tex igar nar Elin och jag var med pa lektioner pa privatskolan pa internatet mottes vi av en valdigt intresserad klass som stallde fragor om Sverige under hela lektionen. Nasta lektion visade de fyra typiska brasilianska danser, pa bilden ar Elin in action. Och ikvall ska vi ut med dem for att fortsatta lara oss danserna, kanske blir nagot smakprov nar vi kommer hem;) Men det mest annorlunda, inte konstiga, var nar jag och Elin infor hela klassen sjong ”Jag vill vara din Margareta” med rorelser fran Eva och Adam-filmen. Det uppskattades verkligen och sen sjong alla med i refrangen och en tjej spelade gitarr, sa kul!
Och i tisdags sa var jag och Elin med i stadens radio dar kyrkan tva ganger i veckan har ett halvtimmes radioprogram. Vi intervjuades pa portugisisika, var en utmaning men det gick bra. Och sa sjong jag och Elin psalmen ”sjung lovsang alla lander” och jag sjong ”mot mig nu som den jag ar”. Allt gick bra till slut, men det var verkligen nervost i borjan, men en kul grej att gora. Ikvall blir det annu en utmaning da vi ska halla en forelasning om Sverige pa portugisiska for 40-50elever pa internatet. Ikvall valjer vi att ga ”all in” med att sjunga jullat, nationalsang och sjunga ”sma grodorna” sa jag hoppas att vi inte skammer ut oss allt for mycket, men det ar kul att vaga gora nagot annorlunda! Sa ni dar hemma vaga gora nagot annorlunda, for oftast ar det det som uppskattas mest, och om inte sa utvecklar ni er sjalva mycket! Tchau, Veronika
Lämna ett svar