Den långa väntan är över. Äntligen har vi fått veta var i det enorma Brasilien vi sak!  Hela kvällen och morgonen innan det efterlängtade beskedet skulle komma var kroppen fylld av en bubblande känsla som bara blev starkar och starkare ju närmare klockslaget 8.00 vi kom. Ingen dag som denna har det varit så lätt att gå från hotellet till Kyrkans Hus. Det ända jag såg när vi kom in i rummet var det lilla bordet med en papperskarta över Brasilien på. Bubblorna inom mig var nära på att svämma över, jag ville veta allt och det NU! Att hela tiden fått svara; vet inte, det beror på vart jag hamnar, skulle nu bli ett minne blott.

Och så kom det; Veronica, du ska vara i Brasilia och i Taquari. Nog för att jag brukar le men nu tror jag att jag slog breddrekord i leende. Om jag inte hade varit på en allmän arbetsplats hade det nog kunnat bli liknande glädjeskutt som när det fantastiska mailet kom den där mörka kvällen på påsklovet, mailet som sa att jag skulle få resa till Brasilien.

Egentligen är det inget som ändrats. Jag har bara fått två namn som säger vart i det enorma landet jag kommer befinna mig. Jag känner fortfarande ingen, hittar ingenstans och vet inte något om vad vistelsen mer konkret kommer att innehålla. Men ändå var det en sådan total glädjebomb inom mig att nu få veta att hit ska jag, det är här jag kommer att tillbringa mina dagar under hösten. Och att vara i huvudstaden Brasilia på nationaldagen den 7 september kan ju inte bli annat än en helt obegriplig upplevelse i sig.

Att undervisningen i portugisiska inte var av den bästa kvaliteten den här förmiddagen kanske inte är så konstigt. Fyra helt upprymda tjejer som svävar på små luddiga moln och bara vill se på bilder från sina städer och kolla upp sina blivande familjer är inte de lättaste att undervisa. Men vår fantastiska lärare Rita gjorde sitt bästa. Och några ord tror jag i alla fall fastnade dessa lyckorustimmar.

Tidigare i veckan har vi tillbringat dagarna med denna roliga och härliga kvinna från Brasilien. Med egendomliga bokstäver lär hon ut ord och grammatik varvat med sin egen kunskap om Brasilien och landets kultur. Hon har alltid nära till skratt och dessutom ett roligt skratt. Om vi fått och kunnat hade vi direkt lagt ner Rita i resväskan och tagit med henne på resan.

Hur går det då med portugisiskan? Jo, då det går fint. Grammatiken liknar spanskan och en hel del ord är samma, fast de uttalas bara lite konstigt. Om man håller för nästan så brukar det låta rätt bra. Så om jag köper en klädnypa och går runt med så kommer det låta perfekt. Fast det kan nog bli lite jobbigt i längden så jag skippar det. Istället får det nu i helgen bli lite språkplugg för att få in alla glosor och fraser kombinerat med umgänge med de andra goa tjejerna som är kvar här i Uppsala. Agora a vida é muito bem! Ate logo! ( Nu är livet mycket bra! Vi ses!)