Idag, liksom de andra dagarna här i Uppsala har schemat varit fullspäckat. Detta är dock första dagen de här två veckorna utan språkundervisning och mer undervisande karaktär om Svenska kyrkans internationella arbete överlag och även inriktat på genusperspektiv. Dessutom har vi tillsammans fått fundera på olika utmaningar som vi utsända stipendiater kan stöta på och hur vi skulle kunna motverka och hantera dessa olika typer av utmaningar.
En av dagens frågor vi fick av Marit Norén att svara på var: ”Varför ska Svenska kyrkan engagera sig internationellt?”
Denna fråga fick vi svara på utifrån modellen här nedanför som är hämtad ur arbetsmaterialet ”Världens kurs, tron som drivkraft”.
Mitt svar här och nu är, liksom under själva passet var Skapelsen. I Skapelsen tänker jag att både människan, och i människan också Gud >korset< ryms. Utan vår skapelse klarar varken jag eller mina medmänniskor sig – och det skulle vara ett stort misslyckande. Det är klart att vi som lever här och nu klarar oss tillfälligt, trots att resurserna är otroligt snedfördelade över hela världen – och det är inte alls hållbart i längden. Redan nu drabbas världen av klimatförändringar. Vad händer då med kommande generationer?
Av klimatskäl har jag valt att äta vegetariskt, och med tron som drivkraft engagerar jag mig, och med intresse för andra människor åker jag för att dela liv i Tanzania. Ja, denna cirkel skule inte vara komplett utan alla delar!
Dagen som helhet har varit bra, men väckt ytterligare framtidsfunderingar…dessutom är jag nyfiken på vem jag är då jag kommer hem till Sverige igen…vad vill jag bli när jag blir stor? Vad är jag kallad att göra?
Lämna ett svar