Vår största uppgift är att lära. För att lära oss av varandra måste vi lyssna på varandra. Men hur gör man för att lyssna? Hur gör man för att hantera konflikter?
Trots att jag vet att jag har så mycket att lära av dig kan jag inte helt och fullt släppa in dig. För visst krävs det att jag släpper lite på mina tankar och värderingar för att det ska finnas rum för dina tankar och värderingar, om så bara för en stund? Annars hör jag ju bara dina ord genom mitt eget filter av tankar och värderingar. Om vi inte var tvungna att lämna våra egna värderingar för en stund för att lära oss det nya vore det ju inte en lika stor utmaning att lära sig något nytt? Och då skulle vi väl inte heller lära oss ordentligt eftersom vi skulle hinna värdera all information vi tog in?
Hur kan jag släppa på mitt ”jag” för att lyssna på ditt jag om du inte först har bekräftat mig som den jag är? Frågan är, kan jag släppa på min identitet om jag inte känner mig bekräftad i sammanhanget?
Men jag vill lära mig. Jag vill, så jag släpper på mitt eget jag för att släppa in ditt jag. Du har fortfarande inte sett mig för den jag är, jag släpper in dig ändå för att jag förstår att jag har att lära av dig. Så när jag sen börjar förstå ditt sätt att tänka och erkänner det för dig är det som att du istället för att se att jag har släppt in dig, får mitt Jag att existera än mindre.
Precis som att jag har behov av att bekräfta mitt jags existens kommer även du att ha det i vårar möte. Vi vill höra vår egen röst eka högst. Önskar och söker en förståelse i att jag kan tänka på ett annat, eller kanske samma sätt som dig. Identitet är både vad jag själv uppfattar mig själv som men också hur andra uppfattar mig och det i samspel med varandra.
Applicera detta naturliga behov av självbekräftelse på en grupp, eller kanske flera grupper – i konflikt med varan. Hur kan vi lösa en konflikt om vi ännu inte sett oss själva som synliga och förstådda? Är jag medveten om detta behov kan jag börja jobba med det?
Det får inte gå för fort. Släpper jag vem jag är direkt blir det svårt för dig att bekräfta mig eftersom jag lagt mitt eget jag åt sidan? Börjar jag släppa in dig innan du bekräftat mig kommer jag, i frustration över din ”oförmåga” att förstå mig att börja motarbeta dig? Eller kommer jag helt att lägga ner engagemanget åt ditt håll? Osynligförklara dig precis som jag upplever att du osynligförklarat mig och mina kunskaper?
Är det för att jag helst av allt vill att du förstår mig, som jag blir argare och argare när du inte gör det? Är det kanske därför jag oftast också lär mig som mest av dig. Eftersom du lika ogärna vill se hela mig precis som jag lika ogärna vill se hela dig. I detta har vi skapat oss ett första gemensamt band? Frustration. Något vi måste jobba på för att stå ut i varandras närhet. Är det meningen att vi ska förstå alla människor vi möter?
Vad är det som händer när jag möter människor jag ”klickar” direkt med? Upplever jag att de ser mig och släpper därmed in personen till diskussion direkt. Eller hur fungerar det?
Varför lär jag mig oftast som mest av de som irriterar mig som mest? Är det för att det är en längre process med dem? På grund av att jag blir frustrerad så fort jag kommer i närheten. För visst handlar frustration om mig själv? Så alltså måste jag jobba med mitt eget beteende och tankar och lära mig ett alternativt sätt att tänka för att hantera situationen?
Det är en dag kvar. Snart är jag i Brasilien. Snart kommer många frågetecken att rätas ut, snart kommer saker vi aldrig kunnat förväntat oss att ta oss med storm. Vi kommer att lära oss nytt, vi kommer att hitta saker och människor vi önskar fick plats i resväskan hem, men vi kommer också att möta de människor och situationer som upprör oss och gör vår tid jobbig. Då kan det vara bra att komma ihåg att; Det är skillnad på att hantera och acceptera. VI måste inte acceptera allt precis som vi inte alltid kan förvänta oss att andra människor ska tycka som oss. För egentligen, vilka är vi att avgöra vad som är rätt? Vår största lärdom blir kanske istället att lära oss hantera det vi möter och därmed skapa en förståelse. Det är i DET vi lär oss något nytt.
Lämna ett svar