Jag skriver för att fyra underbara tjejer är på väg till Brasilien i detta nu. Jag skriver för att jag förstår hur de känner och för att jag önskar dem och de andra tjejerna som snart börjar sina resor till Filippinerna, Tanzania och Costa Rica en fantastisk tid ute, en tid som för alltid kommer att vara med dem. På gott och på ont, för visst vill ni uppleva deras vardagsliv? Inte bara natursköna vyer, tropiskt klimat och stora smakfulla middagar utan även det där lilla onda. Bussen som kommer för sent, det plötsliga regnet som ledde till att allt blev inställt och skillnader som vill rubba på våra grundvärderingar. Som Lina så sant påpekar är det en stor utmaning att förstå men det är en fantastisk utmaning vilket ger så otroligt mycket. Bara man försöker och det vet jag att ni alla kommer att göra och därmed vet jag -inte för att jag någonsin tvivlat på det- att ni alla kommer att ha det hur bra som helst!!
Vem är jag som plötligt kommer och tar ton? En ambassadör för Ung i den Världsvida Kyrkan som för ett år sen var i er position och nu ser tillbaka på det bästa, mest innehållsrika året i mitt liv. Tiden som ändrat riktlinjerna i mitt liv och för alltid kommer att finnas nära. Ha det bäst och lycka till!!
Lämna ett svar