Nu närmar sig utresan med stormsteg, jag känner mig inte nervös eller stressad. Det känns som att jag har hyffsad koll på läget. Att-göra-listan är nedtecknad och påminner mig att köpa hem spån till chinchillorna så att mina vänner ska kunna ta hand om Chico och Chili åt mig utan problem, kopiera vaccinationskort och blodgruppshandlingar…det finns en del fler saker jag ska ta mig an. Men, som sagt. Det känns lugnt.
Imorgon ska jag sändas i söndagsgudstjänsten kl 11.00 i Stora kyrkan i Östersund. Gun som brukar predika så bra är präst imorgon och jag både gläds och längtar. Efteråt har jag bjudit in familj, vänner, kollegor m.fl. via facebook-event och sms för att ta en kopp kaffe/te och bara umgås. Jag tror att det blir ett trevligt mingel och hoppas att gästerna sprider ut sig under dagen så att jag hinner hälsa på dem. Jag känner egentligen inget behov av att säga hejdå, för jag kommer ju hem igen, men flera stycken har sagt att de vill ses en gång innan jag åker och då kändes det smidigt att göra så här. Plus att det är så fantastiskt trevligt att få umgås! =)
Det känns fascinerande att tillfälligt byta ut en vardag till en annan och jag hoppas få lära mig mycket. Jag vet inte riktigt exakt vad som väntar, men känner mig övertygad att det är precis vad jag behöver och kommer må bra av.
Lämna ett svar