Brasilia

Kan knappt fatta hur bra jag har fatt det. Hur bra jag kommer att fa det. Inser att det trots att det varit mest forvantningar har varit en stor press med all denna osakerhet kring hur allt kommer att bli. Att inte veta vem man ska bo hos. Var man ska bo. Om man kommer att komma fram med flyget, om nagon vantar nar man kommer fram. Om jag kommer fa trana eller inte. Spraket. Allt! Inser det nu att jag sen jag kom till Brasilien inte hunnit andas, hela tiden varit pavag, mot nagot jag inte vetat vad. Men nu vet jag. Jag ar hemma, jag har landat.

All den dar osakerheten ar borta. Jag tror att jag mitt i alla funderingar faktiskt gl;mde bort att det faktiskt ar manniskor jag ska bo med. Jag ska alltsa tillbringa mina sex narmaste veckor i Brasiliens huvudstad Brasilia. Staden har 2,5 miljoner invanare, ligger 1000-1200 m.o.h och den har tiden far invanarna kollektivt nasblod.

Luften ar sa tunn att man faktiskt kan kanna skillnad i nasan om man tanker pa det. De tjatar hela tiden pa mig att dricka, pga det torra och hojdskillnaden. jag gissar att det ar nagot man far ta om man valjer att bygga en stad pa cerradon – mitt ute pa savannen!