Igår var det bibelstudie på kvällen hemma hos ett par i församlingen. Vi var 11 stycken, jag var yngst i sällskapet och sedan var det alla möjliga åldrar upp till mamman till damen som vi var hos, hon var säkert mellan 80-90 år men hon satt med lika glatt som alla andra.
Det första vi gjorde var att sjunga några psalmer och det går ganska bra. Jag kanske inte uttalar allt perfekt men jag trallar med så bra jag kan och det är nog lika uppskattat det.
Sedan tog vi då fram bibeln för att se vad den kunde säga oss en kväll som denna. De hade en bibel på engelska och den fick jag låna och det kan jag säga att jag är tacksam för. Under lite mer än en timme hoppade vi fram och tillbaka bland texterna och lagom tills jag hunnit begrippa vilket stycke det var och fått upp rätt sida var de redan i full gång med att diskutera innehållet i det samma. Sa inte så mycket under dessa samtal utan försökte istället med så stora öron som möjligt uppfatta så många ord som möjlig för att förstå helheten.
Att jag kanske bara förstod en bråkdel av det som sades och inte blev speciellt mycket klokare av kvällen gjorde inte så mycket för mig och jag tror inte att det spelar någon större roll för de andra heller. Det viktiga var att jag var där och för mig var det bara kul att se hur det gick till. Det viktigaste är inte alltid att vara bäst och vara den som förstår mest. Både för mig och den gamla damen var det helheten som var det viktiga och att bara vara där och känna gemenskapen. Båda satt vi där tysta och tog in budskapet, för det fattade jag trots att det sades på portugisiska.
Förhoppningsvis kommer jag att förstå mer och mer för varje vecka som går, men nu till en början nöjer jag mig glatt med att bara vara med och låtsas förstå lite mer än vad jag kanske gör. För som sagt var, det viktigaste är inte alltid att fatta allt….
Lämna ett svar