Vägar fulla med bilar, bussar och taxibilar är nagot de flesta stora städer har, sa även Porto Alegre och Brasilia. Efter 15 dagar i Brasilien har jag tagit mig fram pa alla möljiga vis i denna trafik och som körkortsinnehavare är det lite smakul att titta lite extra pa hur det fungerar här. Och jag kan säga direkt, jag är glad över att programmet inte tillater oss att köra bil här, för det hade jag inte gärna gjort.
Till och börja med verkar inte de brasilianska bilförarna första innebörden av stoppskylten. Till och med jag som svensk förstar att PARE betyder stopp men för dem är det mer; titta lite extra at sidan innan du i full hastighet kör in pa den nya vägen. Sa om man vill kan man säga att lämna företräde och stopp är samma sak här.
Övergangsställena är ocksa ett roligt fenomen och de har nagra olika varianter. De med trafikljus fungerar precis som de i Sverige. Sedan har vi tva olika varianter till. Vid den ena typen sitter det en övergangsställesskylt där gubben pa skylten haller ut handen. Om man som fotgängare bara sträcker ut handen maste bilarna stanna, punkt slut. Sist finns ocksa ”vanliga” övergangsställen där det gäller att titta sig för noga innan man sätter ut foten.
Farthinder i form av vägbulor har de gott om, till och med pa större vägar med 60 km/h och da kan jag säga att pa de vägarna kör de i mer an 60 km/h. Sa en och annan snabb inbromsning har det allt blivit. Just farthinder tror jag är det ända sättet att fa ner hastigheten för just hastighetsbegränsningen har de lite svart att halla sig till, vissa i alla fall.
När vi skulle flyga till Brasilia fran Porto Alegre hade en man lovat att skjutsa oss fran stället där vi bodde i Sao Leopoldo till flygplatsen i Porto Alegre. Det var tidigt tidigt pa morgonen och den här mannen dök inte upp. Simone gick och ringde och han lag fortfarande och sov. Men tio minuter senare kom en bil insladdande pa parkeringen. Snabbt in med väskorna i bilen och sedan bar det av. För hans skull var det tur att det var tidig gryning, att de flesta poliser lag hemma och sov och att det var lite trafik för där gick det undan och det där med regler existerade inte. För att bara nämna nagra saker kan vi ta köra mot rött ljus, 60 km/h in i skarp sväng, 140 km/h pa 80 km/h-väg och sicksackomkörningar av lastbilar. Men vi kom fram, vi kom i tid och vi överlevde. Lite kul var det ocksa.
Som avslutning pa denna trafikrapport kan jag säga att det existerar i princip bara sma bilar här. Jag som under hela mitt liv akt kombibil tycker det är lite markligt att alla har de sma modellerna. Det var ju nära pa att de inte fick in min resväska i bilen. Om det är min resväska som är stor eller deras bilar som är sma far ni själva lista ut. Fast med dessa sma bilar är de grymma pa att fickparkera. Prästen berättade att det är obligatoriskt att fickparkera pa uppkörningen och det maste bli perfekt direkt, annars är du kuggad och maste ta nya lektioner.
Till sist vill jag bara lugna de som eventuellt blivit oroliga där hemma, den största delen av de brasilianska bilförarna haller sig ganska bra till reglerna. Och jag använder ALLTID bilbälte!
Lämna ett svar