Ny värdfamilj betyder nya personer att följa med pa äventyr. Caroline är 17 ar och dotter i den familj jag just nu bor med. Hon gar pa Colegio Militar de Brasilia, en av 12 militärskolor i Brasilien. I fredags fick jag följa med för att titta pa den lilla parad de har varje vecka. Kul tänkte jag och akte med. Detta blev inget besök som liknade min gamla gymnasieskola i Skövde. Runt skolans omrade var det stängsel med taggtrad högst upp. För att komma in pa skolan var vi tvugna att tala med en militärklädd vakt vid ingangen. Väl inne pa skolan var det fullt av elever i sina skoluniformer. Idag fredag klädda i sin speciella fredagsuppsättning av kläder. Tjejerna hade röd tjol, brun blus,
vita strumpbyxor, svarta skor och haret snyggt uppsatt. Killarna hade röda byxor, brun t-shirt och svarta skor. Samtliga elever hade röd basker pa huvudet. Saker som tatueringar eller percing är absolut förbjudet. Här är det ordning och reda som gäller. Diciplin är a och o. Att se vilka som var lärare var inte speciellt svart, de gick nämligen runt i militärkläder. Inte riktigt som i korridorena pa Västerhöjdsgymnasiet.
Ihop med min värdmamma Claudia gick vi ut pa skolgarden och satte oss för att vänta. Efter en stund kom eleverna. Först musikorkestern och sedan killar och tjejer var för sig pa snygga led. Takten i paraden var väl inte den bästa hos alla men det var fortfarande snyggt. När skolgarden var fylld av elever gjorde de lite alla möjliga viftningar med händerna och byte av positioner . Det var utmärkelseutdelning till en elev, hissning av flaggan och givetvis nationalsang. Sist men inte minst var det tal av rektorn. En statlig militärherre med nagon militärgrad som jag inte minns men antagligen var den rätt hög. Innan hade han sagt hej till mig och fragat varifran jag kom. Sa i sitt tal till eleverna hälsade han gästen fran Sverige välkommen. Om jag inte redan kände att jag stack ut med mina vanliga kläder bland alla kände jag mig riktigt fangad av allas blickar nu. Men sa kan det ga när man kommer fran Sverige.
När det var dags för eleverna att taga ut ställde sig övriga längs med vägen och pa nagot vis hamnade jag bredvid rektorn. Sa där stod jag med rosa tröja och lyste sa fint samtidigt som alla elever gjorde honnör för rektorn precis bredvid. Det är nog det närmaste militären jag kommer komma. När eleverna passerat var det inte slut pa överraskningarna. Nu blev det privat guidad tur av rektorn pa skolan. Fick se kontor och tavlor pa alla herrar som varit överhuvuden för skolan. Det blev även en rundtur i bil pa skolans omrade. Var vi än gick eller akte stannade folk upp när vi passerade och gjorde honnör för rektorn, och nästan lite för mig ocksa kan vi ju säga. Innan jag begav mig hem igen fick jag en tjock bok om skolan med alla skolfoton pa alla elever och texter om skolans historia. Som tur var bade pa portugisiska, engelska och spanska. Som sagt var blev det ett lite annorlunda besök mot vad jag väntat mig. Men det är sant som kan hända när man kommer fran Sverige…
Lämna ett svar