I vanliga fall spenderar jag många av veckans dagar hemma med att ligga och plaska i träningsbassängen på Arena Skövde. Sedan jag kom till Brasilien har det bara blivit en simtur på 45 minuter i väldigt lugnt tempo på ett utomhusbad. Därför var det helt underbart att igår få simma ett riktigt träningspass med en simklubb här i Brasilia. För om man bor granne med en simakademi kan man ju inte låta bli att gå dit och ta en titt. Att det sedan slutar med att jag går därifrån med alla träningstider för grupperna på min nivå är ju inte helt fel.
Så igår kväll hoppade jag i vattnet med min Skövde SS baddräckt och badmössa ihop med några brasilianska simmare som var några år äldre än mig. 25 meter, precis som hemma så det var bara att börja simma. Fast jag han inte ens komma 25 meter innan första simkulturkrocken kom och det hade kunnat bli en riktig krock dessutom. För här var det inte högertrafik som gällde utan man skulle ha var sin del av banan. Jag som glatt lagt mig fem meter efter på samma sida fick snabbt stanna upp när bankompisen i full fart kom ut från vändningen. Men med koll på trafikreglerna i bassängen gick resten av passet bra även om det hände att jag gick över till högertrafik igen bara av gammal vana.
Annars var det mesta som vanligt. Tränaren påpekade samma saker på min teknik som mina tränanre gör hemma. Övningarna var liknande och det mesta kändes som vanligt. Att förstå var inte speciellt svårt. Dels hade jag min bankompis som pratade engelska och det var bra för tränaren pratade bara portugisiska. Jag tror dock att det hade gått ganska bra även utan engelsk tolk för siffror kan jag läsa, fingrarna som hon höll upp kunde jag räkna och kroppspråket för simning är samma jorden runt. Och var jag än är på jorden är det alltid lika underbart att hoppa i vattnet och känna den underbara känslan av frihet. Både i Sverige och i Brasilien!
Lämna ett svar