Efter sex langa veckor i Brasilia dar tiden pa slutet gick allt for fort var det nu dags att ge sig av till nya platser och nya aventyr. Att saga hejda ar aldrig latt och speciellt inte till personer som fatt en alldeles speciell plats i hjartat hos en. Men det var bara att gilla laget och aventyret maste ga vidare, och det gor det minst sagt.
I Brasilia var det hoghus, asfalt och bilar som var var vardag. Efter en flygtur pa tva timmar landade vi i Porto Alegre dar vi blev upphamtade av en glad kvinna och hennes son. Engelska var inte deras starka sida sa det ar bara att vanja sig vid att nu ar det portugisiska som galler. Efter ca en och en halv timme i bil rakt ut mot landet var vi framme vid vart nya hem. Fyra kilometer uyanfor den lilla staden/byn Taquari pa en gard med hem for funktionshindrade personer. Istallet for hoghus, asfalt och bilar ar var vardag nu istallet kossor, apelsintrad, grona hagar och brumande skruttiga traktorer. Och detta gillar jag. Det ar gront, frisk luft och vi far plocka hur mycket apelsiner vi vill i hagen. Har provsmakat dem och jag kan redan saga att det kommer bli manga apelsiner i min mage under de har dagarna.
Lagenhet med familj som passar upp pa en har blivit utbytt mot ett litet sommarstugeliknande hus med kohage och honshus som narmaste grannar dar vi bor sjalva och far skota om oss bast vi kan. Mat har vi pa fasta tider med de som bor har.
Ett helt nytt liv, ett helt nytt Brasilien och en helt ny vardag kommer det bli har i Taquari men det gillar jag. Har kommer vi fa mjolka kor, rida och vara med och forbereda ett 120-jubileum. Helt annorlunda men det ar det annorlund jag vill se. Annorlunda ar det ocksa att inte ha tillgang till dator nar jag vill men det ar ocksa en lardom i var sa internetuppkopplade varld. Sa vi far se nar ni hor av mig nasta gang men fram tills dess kan ni vara ratt sakra pa att jag njuter av livet, ater en massa apelsiner och bara har det alldeles underbart i mitt nyfunna paradis.
Lämna ett svar