Ja, jag tyckte att det var pa tiden att nagon fran oss i Tanzania skulle blogga. Och ner man enda er i Bukoba kan man ju passa pa. 😉 Vi har varit och suttit pa internetcafeet her i Bukoba manga dagar men inte kunnat fa upp nagot da vedret har varit sa pass daligt, regn, aska och blixtar i nagra dagar. Men just idag skiner solen och det er varmt! 🙂
Jag har nu i tre veckors tid varit i Kazhosi congregation, en mycket trevlig forsamling, even om jag hade onskat att fa stanna pa ett och samma stelle i tre veckor. Den forsta veckan bodde jag och Viktoria hos en mycket trevlig kvinna med tva adoptiv barn, som er i vuxen alder. Her hade jag och Viktoria eget rum och en TV i vardagsrummet. Sa jag, filmtokig som jag er, har fatt kolla pa amerikanska filmer. Filmer som Runamay bride och Narnia har visats. 🙂 Sa under den veckan bodde vi lite lyxigare.
Sedan fick vi flytta ut pa landet, och ja det var landet. Her fanns det ingen affer, inte ens en kiosk. Inget rinnande vatten och ingen el. Teckningen var inte sa bra heller. Her skulle vi bo i 1 vecka ocksa. Vi bodde nu hos en pensionerad lerare, hon hade veldigt stor mark och odlade allt sjelv. Sa hon var rett rik om man jemfor med resten av byn. Men efter tva dagar borjade vi lera oss att efter 6 sa var man tvungen att ha ficklampa om man skulle ga pa toaletten eller om vi skulle leta efter nagot i rummet. Det var da en upplevelse att leva pa det settet, men jag tror jag kom fram till att det inte riktigt passar mig. En stor avarighet under den veckan var att ingen pratade engelska och inte heller swahili. Utan man pratade Kihaja (vilket er Kagera distriktets modersmal) Sa att samtala var inte lett, da vi kan engelska och bara lite swahili.. Vi har nu fatt lera mig att sega Tack pa Kihaja, ett mycket anvendbart ord.
De sista dagarna som var kvar flyttade vi tillbaka till Kazhosi. Och vi insag da att vi hade saknat elen och rinnande vatten. Och nu fick vi even en riktig svensk toalett! Okej det gick inte riktigt att spola. Men det var ju skont att fa sitta ner! haha 🙂 Denna gangen bodde vi hos en pastor och hans fru. De var mycket trevliga och bada pratade engelska. Trots att de kanske inte sag sa mycket av oss da vi lag pa rummet och sov eller var ute och gjorde andra saker sa visste de att vi var der och de var alltid glada over att se oss. Som ner vi kom ut vid klockan 12 pa formiddagen och sade; Nu ska vi ga och eta lite frukost. Pastorns fru bara kollade pa oss och sade; frukost?? Menar ni inte lunch? Jo vi hade da kommit in i den svenska kulturen att sova lenga pa dagarna! (Vilket man inte gor her)
Sa nu er de tre veckorna beskrivna lite grann iaf. Nu er vi tillbaka i Bukoba. De forsta dagarna bodde vi hos en man som hade bott i Sverige i 35 hela ar. Snacka om att jag blev chockad den kvellen ner vi kom dit och mannen sade godkvell! haha, men det var alltid kul och fa prata lite svenska! 😉
Vi har even treffat manga andra svenskar her nere i Bukoba. Och jag har fatt tva leveranser med svenskt godis som har skickats ner via dessa personer. Fran min hemforsamling och min stiftskontakt! Oj vad jag er glad for det. Sa tack for det! ;D Jag saknar Sverige!
Imorgon bitti klockan 7 aker vi till Uganda och ska vara der i tva dagar. der ska vi even passa pa att fira 3 fodelsedagar. 😉
Ha det bra i Sverige, har hort att vissa delar fatt sno… ;P
God bless!
Kramar Sophie och Viktoria
Lämna ett svar