Mer eller mindre på uppmaning av mamma skriver jag nu detta inlägg… Förut kunde jag skylla de få uppdateringarna på att jag inte hade internet, men det stämmer inte längre. Nu bor jag hos en medelklassfamilj i en hyffsat stor stad som heter Joinville. Eller det vill säga, här är det medelklass. Men efter Pelotas känns det som lyx med varmvatten i kranarna, en ordentlig dusch och nästan enbart asfalterade vägar. Nu beror den dåliga uppdateringen mer på att det inte känns som att jag gjort något speciellt. Tolka inte detta fel, förklaring kommer!
(Värt att nämna är också att jag numera bor själv. Amina är bra mycket mer norrut i Espirito Santos. Jag saknar henne såklart, men det är också bra för själva utbytesupplevelsen att vara ensam ett tag. För att få egna erfarenheter och en resa som handlar om mig underlättar det att vara ensam. )
Förklaring till det tidigare uttalandet: I Pelotas bodde vi med prästen, vilket innebar att vi flängde runt hela dagarna och bara sov hemma. Både han och hans fru är underbara människor, men jag kände mig hela tiden som en gäst hos dem. Här, i Joinville, bor jag som sagt i en familj och jag är en del av den. De presenterar mig som dotter/syster och här får jag diska, tvätta och stryka om jag vill. Det var nästan omöjligt i Pelotas. Inte för att jag älskar att diska, men för att kunna känna en känsla av vardag är sådana småsaker viktiga. Det är just på grund av denna vardagskänsla som det känns som att jag inte gör något speciellt, allt är ju bara en del av min vardag.
Men nu när jag tänker på det har jag gjort massor av saker. Jag har varit på Stammtish, vilket innebär gatufest. En gata stängs av under en dag och så får alla som vill hyra ett partytält som används som huvudbas. Sen minglar alla runt med varandra hela dagen, dricker öl och äter alla möjliga former av grillat. Jag såg bl.a. två hela grisar på spett. Miljö och hälsa hade nog inte varit alltför glada…
Jag har självklart också deltagit i kyrkans arbete. Där har jag varit på motionsdans för damer, OASE för tanter och OASE för äldre (medelålder ca 90 år), bibelstudier, gudstjänster, ungdomsgrupp, olympiad för ca 300 ungdomar och säker något mer som jag inte kommer ihåg just nu.
Kyrkan här skiljer sig mycket från den i Pelotas. Inte bara för att det finns fler anställda (pastor Marcos, diakon Nádia + några till) utan också för att arbetet är modernare här. Det kan man förresten säga om det mesta i Joinville, jag har inte enbart rest söderut utan också framåt i tiden. Det är det som slagit mig mest sedan jag bytte familj, hur olika livet kan bli bara beroende på var man bor.
/Ejlin
Lämna ett svar