Den senaste helgen spenderade jag pa ett ungdomsläger i parque nacionál da cebola”nationalparken för lök” i Ituporanga. Nej jag skojjar inte, omradet heter sa. Det första vi kände när vi klev ur bussen var lukten av lök Men det var det enda som handlade om lök, resten av helgen var temat internet och Guds rike.
Varje ar samlas ungdomar fran södra Brasilien pa denna plats för att under en helg campa, spela fotboll och volleyboll, ga pa föreläsningar pa arets tema, sjunga lovsanger tillsammans och träffa andra luteranska ungdomar. Detta var den 29:de upplagan av lägret och deltagarantalet i ar var ca 1800 ungdomar!
Jag akte dit med ungdomsgruppen fran grannförsamlingen eftersom var församling inte skulle dit. Väl där hängde jag mest med Mauricio, som var var tolk första veckan i Brasilien, och hans kompisar. Det var väldigt kul att fa träffa honom igen och att lära känna honom samt ungdomsgruppen. Men det var inte det bästa med lägret. Det bästa var känslan av att sta och sjunga lovsanger tillsammans med ett kristet jättepopulärt rockband och 1800 andra ungdomar som verkligen menar det de sjunger. Känslan av att märka att det finns fler kristna ungdomar, ganska manga fler…
I Sverige är det ganska lätt att känna sig mer eller mindre unik som kristen ungdom. Det gör inte mig särklit mycket att sticka ut och vara annorlunda ibland, men att fa sta där, i lökcentret, och känna att det finns manga fler i min alder som ocksa tror, som tycker kristendom är häftigt var väldigt mäktigt! Att tro blir mycket bättre tillsammans.
/Ejlin
Lämna ett svar