Nu har jag och Bella bott hos var forsta vardfamilj i en vecka. Den bestar av mamma Digna, pappa Romy, aldsta dottern Nica, sonen Russel och yngsta dottern Samantha. De ar alla otroligt fina och har sedan forsta stund sett oss som deras egna dottrar. Vi bor tillsammans med familjen pa en risfarm i Bambang, Nueva Vizcaya. Hela provinsen ar en jordbruksprovins sa har finns inga storstader och inga byggnader hogre an tre vaningar. Huset vi bor i ar omringat av risfalt, kokospalmer, banantrad och berg. Naturen ar helt fantastisk och jag kommer aldrig att trottna pa vyerna. Jag sitter just nu pa uteplatsen och tittar ut over falten i skymningen. Jag kan fortfarande inte forsta att jag ar har.
Vi lever mitt i naturen med stan ett stenkast bort. Boendet ar enkelt med hemproducerat ris och gronsaker. Toaletten far man spola for hand med en hink och tvatten tvattas for hand utomhus med naturen som bakgrund. Hur kan man inte alska det?
Pa dagarna ar schemat fullspackat med besok i olika skolor och andra institutioner. Vi blir dessutom standigt bjudna pa lunch hos olika forsamlingsbor. Det kanns valdigt viktigt att fa sitta och lugna ner sig, titta pa den otroliga utsikten och forsoka smalta allt. Det ar sa latt att bara dras med fran stalle till stalle utan att faktiskt reflektera over allt vi far vara med om. Hittills har vi besokt ett flertal skolor fran forskola till universitet. Vi har ocksa besokt motsvarande landstingets kontor och fatt prata med politiker om allt vi undrar. Senast igar fick vi vara med pa en begravning (med oppen kista) och i helgen blir det brollop. Vi har dessutom redan hunnit fira tva fodelsedagar. Har hander det mycket!
Har ar vi tillsammans med var forsta vardfamilj i IFIs kyrka i Bambang
Valkomstskylt i var kyrka.
Har sker all tvatt for hand med underbar natur som bakgrund.
Den har utsikten far vi sta ut med varje dag. Jag tror vi overlever 😉
Lämna ett svar