Mellan i tisdags (3 december) och igår, fredag, (6 december) var vi UIDVK-gruppen på hemkomstkurs i Sigtuna. Jag behöver nog knappt nämna att det var ett otroligt kärt återseende med gruppen, Malin, Anne och Lisa. Så fort någon ny droppade in i folkhögskolans matsal bjöds det ånyo på kramkalas.
Vi har verkligen hunnit med mycket under de här dagarna, allt från diskussioner&reflektioner, psykologsamtal och värderingsövningar till reseberättelser, samtalspromenad, öppen scen-kväll med uppträdanden från de olika landgrupperna samt en hel del tid för att bara hinna pratat med varandra och varva ner. Dessutom vore det ju inte vi om vi inte utnyttjat tiden till fullo och fått in en massa aktiviteter som julpyssel, pepparkaksbak, musik och sång, överraskningsluciatåg för Anne, Malin och Lisa, julklappskväll, filmvisning, lekar och allt som allt bara en hel del mys, skratt och prat.
Jag tror inte att någon av oss tolv deltagare tidigare hade kunnat ana hur mycket vi behövde de här dagarna. I utvärderingsringen innan vi sade hej då blev det bara positiva kommentarer och vi pratade nog alla om hur skönt det varit för oss att kunna fokusera all energi på att bara vara där och kunna varva ner, att få prata om vad vi varit med oss med andra som varit med om samma sak, att få prata med en psykolog (flera av oss undrade hur sjutton vi skulle fylla 45 minuter, men lika många lyckades nog dra över för att man helt enkelt insåg att det fanns massor att prata om!) och att bara få ”vara”. Fantastiskt!
Det var tolv glada ungivärldsvidakyrkanianer som lämnade Sigtuna igår, tacksamma för upplägget och omtankten vi känt under de här dagarna. Vi är verkligen lyckligt lottade som fått åka med det här programmet, och det går inte att ta miste på hur mycket jobb som ligger bakom allt, och vilken stöttning vi haft i ryggen med både förberedelsekurser och hemkomstkurs (och i januari ytterligare en kurs). Inte någon gång under tiden från att vi först träffades i Sigtuna den 1 juni fram tills nu har vi känt oss utelämnade eller som att vi inte tas på allvar, tvärtom. Våra åsikter, hur vi mår och vad vi funderat över har hela tiden tagits seriöst. Vi hade inte kunnat bli bättre omhändertagna!
Lämna ett svar