Nya vyer

Nu har jag och Linnéa tagit oss till Bloemfontain, en stad ungefär 45 min med flyg söder om Johannesburg. Väl när vi kom hit i måndags upptäckte vi att informationen om oss och UIVDK, inte riktigt nått hit. Rev Monama som kom och hämtade oss på flygplatsen hade fått veta att vi skulle komma när vi redan var i luften.
Men han löste i alla fall en värdfamilj till oss, där vi bor på lite annat sätt än i Sverige. Vi bor med mamma, två barn och mormorn. Jag och Linnéa delar säng, vilket faktiskt funkar riktigt bra! Det är fullt med folk i huset varje dag, trots att alla utom mormorn är i skolan eller på jobbet, men släktingar av alla dess slag kommer förbi och lagar mat, tvättar eller bara umgås. Vill vi tvätta av oss gör vi det i ett badkar fyllt med ca 10 cm vatten, och det är verkligen en utmaning kan jag säga! Det är inget konstigt med levnadssättet, bara väldigt annorlunda.
Men informationsflödet är lugnt sagt inte som hemma i Sverige, vilket kan bli väldigt frustrerande för två unga ganska strukturerade tjejer som väldigt gärna vill veta vad som händer imorgon. Så funkar det inte här, utan varje dag har vi fått ta lite som den kommer. Självklart är det en väldigt bra erfarenhet det med, men som sagt väldigt frustrerande i början.
Dagarna den här veckan har varit två shoppingcenter, hembesök hos några släktingar till värdfamiljen, och igår eftermiddag fick vi följa med till kyrkan och PWL (prayer womans league). Vi har även sett väldigt mycket på tv (för det gör de mycket här i Bloemfontain vad vi har märkt av) och suttit i solen på verandan och läst böcker eller skrivit i våra resedagböcker.

En strukturell sak i samhället här som vi lagt märke till och börjat fundera över är det faktum att mycket bemötande från Apartheid ännu lever kvar. Vi, som de ända vita i den township vi nu bor i, är väldigt utstirrade och det märks även på sättet folk behandlar oss att vi inte har samma hudfärg som alla andra. Det är en obehaglig känsla tycker jag, men samtidigt kan det vara en viktig känsla att känna för att få kunskaperna och kunna bära hem dem, för att kunna se och uppmärksamma likheter i Sverige.

Bilder får ni inga, för vi har inget wi-fi här, utan måste ladda upp med hjälp av den lilla surf vi köpt till våra mobiltelefoner.
Ha det bäst!
Beatrice Ronsten
19 år från Visby stift

Foto: Magnus Aronsson/IKON