När jag nu tänker tillbaka på onsdags morse känns det som flera dagar sedan.
Det regnade lite till och från vilket bara har varit mysigt, och vi har träffat enormt många intressanta människor. Inledningsvis Adriana Gastellú Camp som är en av de utsända i det internationella arbetet, samt Elisabeth Gärle som är professor inom etik i Uppsala. Hon var av en händelse i Sáo Leopoldo just idag för att föreläsa. Vi hade en kort men intensiv diskussion kring Svenska kyrkans projekt inom främst genus (men även teologi) via Diakonia. Vi pratade maktstrukturer, den katolska tron, homosexualitet och huruvida biståndsarbete bör gå via kyrkan eller inte. Erik och jag sträckpratade därefter svensk politik under den dryga timmen från Sáo Leopoldo in till Porto Alegre. Otroligt peppande.
Efter lunch träffade vi medarbetare på Diakonia och blev därefter visade till ett dagis (90 barn, 15 anställda) för barn mellan 1-5 år, och även ett fritids (160 barn, 20 anställda) för barn mellan 6-14 år. Dagiset går inom nätverket LUPI och skolan inom CEDEL och CEPA som till stor del stödjs av lutherska kyrkan i Brasilien men nu även av staten sedan ett par år tillbaka. Byggnaderna exempelvis tillhör kyrkan men lärarnas samt pedagogernas löner finansieras av staten vilket har varit ett stort steg. Vi spenderade flera timmar här, så söta barn att hjärtat värker lite.
Under kvällen diskuterade vi tillsammans med gruppen för unga vuxna (20-30 år) kring hur församlingar och stift arbetar i Brasilien. Hur folk kommer i kontakt med kyrkan i storstäderna, hur de finansieras och hur man kan locka tillbaka de som faller bort just kring 20-årsåldern. Vi fick även berättat för oss kring de olika projekt som kyrkan stödjer och jobbar tillsammans med samt dela det arbete vi gör i våra församlingar, exempelvis konfirmation, socialt arbete och miljökompensering.
När kroppen gick in på sista extraväxeln gick vi ut för att äta middag samt hänga lite
Tidigare under dagen hade vi ett kort samtal med diakonen Simone om vad som händer när olika människor bygger saker tillsammans, att det ibland kan se olika ut men i grunden ofta bygger på samma sak. Översatt till verkligheten; att vi i kyrkan jobbar på precis samma sätt men att det kan ta olika form och fungera lite olika trots att det i grunden är samma lika. Kanske inte allt blir vad vi föreställt oss och det är vad vi tar med oss hem till Sverige. Nya perspektiv, tankar och tillvägagångssätt.
Väl framme i den lilla staden Ijuí blev jag upphämtad av min värdmamma och for ”försiktigt eftersom det regnar” (läs:jättefort som alltid) genom staden hem till pappa Gustavo, mamma Maggie, Martina 12 år och Amanda 16 år. Världens sötaste hus med allt man kan tänkas behöva.
Längst med gatan utanför fritidsgården
Läggen på dagiset
Fina ungar
Apelsiner!!
Regnigt Porto Alegre
Tre underbara människor från 20+gruppen
Whoop!
Lutherska kyrkan i Ijuí
Ungefär såhär bekväma stolar. Hjärta Erik
Skyltat i skolan
Regnig torsdag
Kidsen inför Fula ankungen
Showtime!
Lämna ett svar