Det händer så mycket varje dag att man inte riktigt hinner med att berätta om allting! Förra veckan fick vi följa med till en sporthall i Sapucaia (ca 15min med tåg). Där spelade jag fotboll med ett gäng tjejer. Made my day!
Vi åkte vidare till ett barnhem. Barnen som bodde där hade antingen inga föräldrar vid liv, blivit övergivna eller hade föräldrar som misshandlade dom eller ville dom illa på annat sätt. För barnens skydd var det inte tillåtet att ta bilder på dom för att deras föräldrar inte ska hitta dom och utifrån fanns inga skyltar som skulle kunna avslöja att detta var ett barnhem. En del av barnen hade en mormor eller någon annan släkting som fick komma och hälsa på under uppsyn. Barnen på barnhemmet var allt från nyfödda upp till 12 år, den minsta vi träffade var 2 månader gammal. Jag och Marie fick vara med och hjälpa till lite när de yngsta vaknade efter sin sovstund. En sal med en massa små vita spjälsängar med barn som sakta börjar vakna upp med rufsigt hår och trötta ögon. I vanliga fall är dom två stycken som jobbar med den gruppen. Trots att vi nu var 5 medan vi var där på besök så kändes det som om vi inte räckte till. Resurserna räcker inte till, men jag försöker tänka att barnen i alla fall har det bättre där på barnhemmet än vart dom nu skulle ha befunnit sig om barnhemmet inte hade funnits.
Ovan: Vivi och Lori tog med oss till en stor tidning/tv/radiostation, en av de tio största i Brasilien sa dom. Vi åkte dit för att ragga lite sponsorer/samarbetspartners till ABEFI och slutade upp med att bli intervjuade på deras radiostation, Radio ABC 900am, jätteballt! Så här är vi i radiostudion!
Ovan: Sen besökte vi ett hem för vuxna med särskilda behov. De flesta har bott på gatan under delar eller under hela sina liv, kanske på grund av deras svårigheter från början? På hemmet får dom gemenskap med andra, tvätta sig, äta sig mätta, odla växter, sjunga, måla, gympa och mycket annat. Vi hade en grillunch med dom på hemmet innan vi åkte vidare och alla var så nyfikna och glada över att vi var där och hoppades att vi skulle komma tillbaka, och det ska vi.
Ovan: Huset som jag och Marie bor i nu.
I fredags var det en stor dag, då fyllde vår fina Marie år! Det firade vi stort med gallej! Middag med familjen hos en annan familj. Och sen gick vi på en liten pub med ett liveband som spelade en zambainspirerad ja-må-du-leva version till Marie. Jag bjöd upp Marie på lite bugg och sen fick vi lära oss lite zamba, galet skojj!
Ta hand om er allihopa! Kramar från Anna Lundgren, Luleå Stift, Brasilien.
Lämna ett svar