Sista veckan i Ijuí

21/9 Pyjamasparty somsagt i fredags kväll/natt, kollade på film, spelade spel, åt och drack tills magarna skrek i protest. Någonstans på mitten när övertröttheten kickade in diskuterade vi olika sätt att samla in pengar till en gruppresa i vinter och jag tror att vi kom på en lösning. Mer om det senare, hoppas att vi lyckas genomföra det innan jag åker härifrån! Igår var det parad genom staden hela dagen för att runda av denna veckas firande, bilder nedan, och under kvällen var det 15-årskalajs i grannstaden för Luizas klasskompis Jessica. Upp tidigt imorse för gauchomässa i kyrkan och punkt för festandet samt dessa traditioner för i år. Till lunch for vi ut till mormor och morfar på landet för att äta i mängder, klappa kalvar, galoppera på fälten och få lite frisk luft + sol. Skålade för nytt blod i släkten (jag) och kramades.

24/9 Håller just nu på att fnula ihop ett brev som kommer att gå ut till alla utbytesdeltagare runt om i världen samt stiftshandläggarna i Sverige och min hemförsamling. Best part: jag kommer få 17 stycken likadana tillbaka av mina vänner runt om i världen! Detta för att vi ska få en inblick i varandras vardag och eventuellt tips och idéer om hur vi fortsättningsvis kan berika vårt utbyte med nya saker vi vill se och upptäcka. Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja.

Allt som folk arbetar för? Organisationerna, projekten? Försöken, misslyckanden, succéer? Allt som deras hjärtan brinner för? Allt som barnen säger, gör, vill, orkar, känner? Ungdomarna, ambitionerna, drivet? Mötena, människorna, leenden? All energi, kraften, kärleken? Jag har varit här i två veckor och det värker redan i kropp och själ efter dessa upplevelser, utmaningar och erfarenheter. Det är allt jag velat tro men inte vågat hoppas på. Människor med öppna hjärtan och famnar på andra sidan jordklotet.

Till exempel besökte min första värdmamma Maggie en av mina klasser häromdagen. Efteråt kramade hon mig hårt och med en tår i ögonvrån sa hon att hon var stolt och så glad för att jag finns till. Till exempel ikväll då jag och min andra värdmamma Liane hyrde filmen Forrest Gump. Engelskt tal, portugisisk text. Vi åt glass, grät och kramades i soffan, man behöver inte ens tala samma språk för det. Tillexempel att färga pastor Anas hår och tjattra om kärleken en måndagskväll, se lillasyster Amanda i krokodiltårar efter att jag översatt Håkan Hellströms ”Försent för Edelweiss” på engelska, björnkramas, dela sjuttonåringars hemligheter, fnissandes prova alla efterrätter med mina nya kollegor i skolans caféteria precis innan lunch (för att vi kan), åka flak runt vad som känns som alla vetefält i hela världen med vinden i håret, se barn prata om mobbning. Att ligga i en 90-säng och lyssna till regnet och åskan en tisdagkväll på andra sidan jordklotet och känna sig hemma. Jag blir som helt till mig.

25/9 Idag har jag spenderat tid med barnen från 1-5 år på CEAP:s dagis och förskola. Så söta. Jag dör. Efteråt har jag haft lite möten med olika personer på skolan. Tillexempel André som är ansvarig för intern och extern kommunikation på skolan. Har bla. hand om skolans tidning, veckobrev, hemsida, Facebooksida etc. Han är journalist i grunden så det fanns mycket att prata om! Vi passade på att boka in ett till möte redan på en gång. Träffade även skolans elevrådsordförande Paolo och pratade om elevernas påverkan, deras intresse samt skolans pros and cons. Tillsist Luciano, skolans pastor som har korta samlingar veckovis för att bla. prata om värderingar, etik och moral. Han finns även till som en kurator under lite lösare former, något som många utnyttjar till hans glädje. En av skolans viktigaste personer enligt mig!
Efter skolan gick jag och mamma Maggie för att fika och snicksnacka. Och efter det gick jag, Luiza och några av hennes klasskompisar ut och åt i närheten för att prata lite mer förtroligt strunt tills klockan blev mycket.

28/9
Dagarna springer iväg! Idag har jag haft lektioner på en av Ijuís privata engelska skolor och sedan på CEAP som vanligt. Otroligt fredagsbabbliga elever, längtade nästan efter helg sista havtimmen även jag. Speciellt då helgen ska spenderas med årets tolvåringar på miniläger. Inleder med skräckfilmsmaraton (ska även passa på att skrämmas lite själva) och imorgon efter lunch på CEAP far vi iväg en bit utanför stan för att övernatta till söndag. Är nu precis hemkomna efter den ordinarie ungdomskvällen, har ätit lite och ska försöka pausa innan våra nattliga aktiviteter.

Tittade på film, berättade skräckhistorier och skrämdes i källaren under fredagsnatten, åt lunch och red tjur på aktivitetsdag i skolan en kort stund lördag förmiddagen sedan ut till lägergården. Vi spelade fotboll, hade en lång turnering med lekar och små deltävlingar över båda dagarna, åt massvis med mat som snälla föräldrar kom ut och tillagade, flätade långa hårmanar, småpratade och fick rida (!) lite på en ponny som sprang förbi. Jag och pastor Ana avbröt ett par timmar under kvällen för en vigsel inne i stan och for sedan tillbaka, spelade lite gitarr och sjöng. Egentligen skulle vi sprungit upp klockan åtta imorse, jag som sovit enormt dåligt under dessa veckor förväntades vakna utan alarm men icke. Sov till lunch! Tyst och skönt ute på landet bland träden, totala mtsatsen till staden som är fantastiskt bullrig och helt omöjlig. När jag pallrat mig upp åt vi lunch, lekte lite och skiljdes sedan åt under eftermiddagen. Ikväll ska vi äta lax och sedan lär jag stupa i säng.

30/9 Idag har jag haft en av mina sista klasser här på CEAP. En något ilsken lärare (jag) smulade sakta sönder innebörden av ordet ”normalt” inför skolans tuffaste tuffingar. Vem ger oss befogenheten att någonsin skratta elakt åt någon annan människa? Fastslå rätt och fel? Vilka är vi att bestämma vem som får älska vem, vilka kläder som är okej, hur mycket öl man ska dricka på fest? Varenda en av oss är så himla rätt i den här världen. Varenda en. För vi är unika, och det är fullkomligt normalt. Efteråt hade vi kramkalas. Detta är adrenalin och rus. Fantastiskt fina elever. Hann även med en intervju innan lunch och sedan besök på fritids! Ikväll har jag kramats med familjen Zimpel, kollat på bilder och videoklipp samt dansat till One Direction som tokar.

5/10
Jag och Erik har varit borta ett par dagar i staten Paraná, staden Foz do Iguaco. Den gränsar precis till både Argentina och Paraguay, faktum är att det stora vattenfallet vi besökte (anledningen till att vi var där) ÄR gränsen till Argentina. Vid en punkt kan man dessutom se alla tre länder. Hur coolt? Vi tog en enkel bussresa på 12 timmar i tisdagskväll och landade i staden onsdag, direkt in i en taxi vars chaufför frågade vartifrån vi kom, sekunden efter svaret rullar ”Ring, Ring” på radion. Vi for på fågelmuseeum och såg allt från små papegojor till den där gigantiska fågeln med dinosauriefötter som kan ha ihjäl människor. Vi åt gott, handlade souvenirer, spenderade oändligt många timmar vid, i, under, ovan vattnet. Kan inte ens förklara känslan, helt fantastisk upplevelse! Bara glada över värmen i luften så att vi torkade fort. Vi träffade en kul tysk som var på genomresa, spenderade tid med honom och bytte historier. Åt om möjligt mer god mat och tappade bort tiden. Jag fick lära mig att här nere ”växer” månen som uppifrån och ner medan vår måne i Sverige ”växer” från vänster till höger. Det är såklart samma måne, men jag levde i fantasin att den ser likadan ut överallt för alla. Fredag eftermiddag for vi hemåt igen, hemma idag lördag. Sprang ut på stan direkt efter lunch hos Malschitzky’s för att se paraden genom staden där olika grupper dressar upp till olika nationeliteter och berättar hur Ijuí liksom föddes. Brasilianarna gav bort enorma mängder mark till européer för att kunna göra något med allt. Med nationalitet kommer även religion, kultur och tradition så vi bjöds på lite av allt. Det är väldigt enkelt att motivera för barnen att det inte är någon skillnad på människorna, men ändå att de samtidigt ser hur olika ut beroende på vart man kommer ifrån. Återigen detta med vad som är ”normalt”.

Luiza i ungdomströjan