I förrgår besökte vi vulkanen Poás, 2574 meter över havet. Där uppe var det kallt, det var nästan som om vi förflyttat oss till en sval oktoberdag hemma i Sverige, och det luktade till en början fis – det gör det nämligen vid vulkaner – men efter ett tag märkte vi inte av det. Runt omkring fanns skyltar uppsatta med angivelser om vad man bör göra vid vulkanisk aktivitet. Varför då? Vulkanen var ju så lugn. Det steg bara lite vit rök som en pelare i ett hörn. Och visst har de väl koll på ifall ett utbrott är nära förestående?
Igår eftermiddag kom vi dock på andra tankar när vår mentor skickade oss en länk till en tidningsartikel. Tidigt igår morse (costaricansk tid) fick vulkanen ett plötsligt utbrott och kastade ur sig vätska, gas och partiklar. Tydligen varar den här typen av utbrott ca 5-10 minuter och uppstår helt utan föregående varning. Vi har uppenbarligen haft både tur och änglavakt! Tur, i och med att vi hann besöka vulkanen – de har nämligen stängt nationalparken efter utbrottet. Änglavakt, eftersom utbrottet inte skedde medan vi var där. Tydligen finns fara för kvävning vid sådana här utbrott då partiklar, vätska och gaser tränger undan tjänlig luft. Skenet kan alltså bedra!
Vi hade dock en härlig utflykt under söndagen, lyckligt ovetande om vulkanens lömska natur!
Vi och en "lugn" vulkan
Lämna ett svar