Idag är det den tredje september 2015. Idag känns livet skimrande rent, som daggen en tidig höstmorgon. Idag är huset jag bor i, fortfarande mitt hem. Men i morgon är det en annan dag. I morgon kommer livet att kännas annorlunda. I morgon kommer tvivlet, förväntningarna och kramarna. Kramarna som ska vara i tre månader och sträcka sig över cirka 6828 kilometer.
Jag heter Felicia Åstrand och är i skrivande stund en nittonårig individ som fyller tjugo i början av novembers, vanligtvis, mörka månad. Jag tog studenten under försommaren år 2014, efter att ha studerat politik, internationella frågor och mänskliga rättigheter vid samhällsvetenskapsprogrammet. Senare samma år när kvällarna började bli mörka, temperaturen började sjunka och när löven började ändra färg, blev jag under nio månader anställd som barnpraktikant i min hemförsamling – troligtvis ett av världens bästa jobb! Min resa och mitt engagemang inom Svenska kyrkan, började dock redan år 2010 genom mitt dop och min konfirmation. Efter tre magiska, fantastiska och minnesvärda sommarveckor, fick jag en mersmak för den gemenskap, kärlek och trygghet som Vallentuna församling bjöd på. Mitt ledarskap började därmed sommaren 2012 och jag har sedan dess jobbat både som konfirmand- och barnledare. Men med åren har mitt engagemang utvecklats, och jag tar nu nästa steg genom att resa som en lycklig stipendiat från Stockholm stift till Bukoba.
Bukoba, Tanzania, Afrika – staden, landet och världsdelen som kommer vara mitt hem under tre månader. Ett hem som jag kommer att dela tillsammans mina medmänniskor, resekamrater och vänner – Malin och Anna. Det är ett äventyr att träffa nya människor, ta del av ny kunskap och att utmana sina gamla föreställningar. Att uppleva, lära och dela en vardag som är olik den jag är van vid, kommer därför att bli det största äventyret hittills i mitt nästan tjugoåriga liv.
Magi, glitter och kramar / Felicia
Lämna ett svar