Familj eller främling?

De sista dagarna i Padre Burgos spenderade vi tillsammans med prästsrudenterna i staden, som bor på ett mycket enkelt internat. Vi blev inkvarterade i tjejernas rum. På en yta ungefär lika stor som mitt eget rum som jag har helt för mig själv hemma i Sverige bodde vi sju personer. Oj så trångt, tyckte jag och Felicia. Inga konstigheter alls för de andra. Men det gick finfint.

Livet för präststudenterna handlar mycket om ”ora et labora”. Be och arbeta. De börjar med en mässa klockan fem varje morgon och därefter består dagarna av studier och vardagssysslor som att laga mat och tvätta. Så mycket mer saker finns det inte att ägna sig åt. Meningen är att de ska leva mycket simpelt (och det kan jag understryka att de verkligen gör). Tanken är att om de vill vara Jesu apostlar och till fullo tjäna Herren ska de också kunna leva som de första apostlarna gjorde. Nu har jag inte ägnat mig åt några präststudier hemma i Sverige, men jag vågar nog ändå påstå att utbildningarna är ganska olika.

Sista kvällen innan vi skulle åka därifrån ordnades ett hejdå-kalas för oss. Det blev många samtal, sång, dans och skratt. En mycket fin kväll där den dominerande känslan helt klart var gemenskap. Trots att vi träffats för första gången bara några dagar tidigare kändes det verkligen som att vi hörde ihop på ett så självklart sätt. Det spelar ingen roll att vi kommer från varsin del av världen, ser olika ut, är olika gamla och bär på helt olika erfarenheter och kunskap. När vi möts i den kristna gemenskapen är vi alla lika.

Att få känna en sådan samhörighet med egentligen totala främlingar liknar inget jag någonsin upplevt. Det är dessutom något av det bästa jag upplevt. Jag gillar inte ordet främling. Bortsett från att det bidragit till en svensk seger i Eurovision song contest skapar det mest problem. Det bygger murar mellan människor, och murar är heller inget bra. En gång för alla tycker jag att vi tar och skrotar det där ordet. Istället ser vi alla nya människor vi möter som en potentiell far, mor, syster eller bror. Då är jag övertygad om att världen blir en bättre plats.